Moderater mot demokrati

I ett tidigare inlägg berättade jag om hur storlandsting kan skapa en ökad demokrati. I veckan hade moderaterna partistämma i Gävle där de bland annat diskuterade storlandstingens vara eller icke vara. Partiet beslöt att inte stödja ett uppdelande av Sverige till storregioner istället för dagens län. I fredagens DN debatt skrev Ander Björck att om stämman röstade emot ansvarskommitténs förslag skulle moderater vara ”delaktiga i demokratisk skandal” och jag kan inte annat än att hålla med. Jag kan inte annat tro än att moderaterna är rädda att förlora kontrollen över Sverige om vi decentraliserar landet ytterligare ytterligare. Att inte fortsätta kommitténs förslag och dela upp Sverige går emot alla liberala idéer, där individuellitet är det centrala.

Moderaterna har nu tagit stegen så långt till höger att de bör byta sin blåklint mot en lila viol istället. Det skulle bättre matcha deras nya röda kollektivistiska tänkande. Att snuva svenska folket på en starkare demokratisk stat, är som att lura ett barn på en godispåse. Loppet är dock inte kört än nu, det finns fortfarande partier som faktist vill skydda demokratin

Citat

"Om han är medarbetare vet jag inte, men han är i alla fall anställd"
Carl Bildt i TV 8 om Lars Danielsson

Smalhetens moral

TV 3:s Top Model Sthlm är ett i raden av kanalens alla bli-smal-och-lycklig-programmen. Jag måste erkänna att jag har kastat ett getöga på programmet men snabbt bytt kanal eftersom det vände sig i magen. Top Model Sthlm är rena pro-ana propaganda, värre än liknande program från USA. För er som inte vet vad pro-ana är så ska jag förklara; Pro-anas är framförallt flickor män även pojkar som avgudar den magra kroppen och anorexi anses vara en livsstil. Pro-ana bloggar och hemsidor kantas av tips för hur kalorier bränns, föräldrarna luras till att man äter, att äta så lite som möjligt och toppas med bilder som liknar de som togs i Dafur under svältkatastrofen. Citat från sidan pro-ana.xforum:

- Jag kör på att dricka vatten bara och gå några promenader med hunden. Ibland så lyxar jag till det och äter en macka. men då vill jag helst kräkas efteråt.

- Jag äter frukost, kanske en macka till lunsh å petar lite i maten jag får till middag, å så massor av vatten i mellan, känner mig så skylldig när jag äter så här mycke men klarar inte lite lite som ni andra tydligen =(

- Vatten får maten att komma upp lättare! Drick mycket vatten om du tänker äta mycket. Mat som glass kommer upp lätt. Kli gör det inte! Stick två eller tre fingrar (eller en tandborste går bra om du kan få det rätt) i din hals så fort som möjligt, rör lite på dem. Ta INTE ut direkt när du känner att det kommer, för då kommer der inte ut, och det blir svårare att få ut det. Ha fingrarna (tandborsten) i halsen tills det kommer.
Om du tar medicin/vitaminer, ta dem när du spytt klart, för annars kan du spy upp dem.

- Jag ligger på 16, optimalt proana-bmi :) (Mitt tillägg: BMI 19-25 är normalt)

- Om du inte är smal är du inte attraktiv. Att vara smal är viktigare än att vara hälsosam. Du måste göra vadsomhelst för att bli small. Du ska inte äta utan att känna dig skyldig. Du ska inte äta dålig mat utan att straffa dig själv efteråt.

Deltagarna i Top Model Sthlm är unga, den yngsta är 16 år, och extremt magra. Modellyrket är glorifierat och många tjejers dröm. Genom att programmet visar en pro-ana kultur skapas ett samhälle med än mer krav på perfektionism. Det tas inget ansvar för följderna, får det vara så? Jag vill att vad-får-publiceras-diskussion skall vidgas och inte endast gälla Mohammed-bilder och brottslingars namn. Vi får inte inskränka på tryckfriheten men alla måste ta ett moralsikt ansvar.

Storlandsting kan öka demokratin.

Sverige är idag uppdelat i län, landsting och kommuner, där varje del har sin specifika arbetsordning. Län är ett regionalt statligt förvaltningsområde, landsting är landets sjukvårds ansvariga och kommunerna är territoriellt avgränsade områden och en administrativ enhet för lokal självstyrelse. Kommuner och landsting styrs genom politiska organisationer med representanter som vart fjärde år väljs av det svenska folket. I Sverige finns idag 290 kommuner och 20 landsting, eller som de ibland kallas, landstingskommuner och 21 län

I DN publicerades den 26 september en artikel som berättade att lokalpolitiker vill rita om Sveriges länsgränser och bilda nya regioner med direktvalda regionparlament. De 21 län som Sverige består av idag skulle då bli sex till nio regioner. Ansvarskommittén är en grupp utsedd av regeringen för att utreda frågan om Sverige bör ha storlandsting. Deras svar är att storlandstingen är bra, och de främsta argumenten är att de ökar demokrativärdet samt ökar effektiviteten. Kommittén menar att genom att kommunerna får mer självstyre får medborgarna en större möjlighet att påverka och vara delaktiga och medansvariga i den demokratiska processen. Ett av lokalpolitikernas argument till en förändring av länen är att regioner skulle ge bättre välfärd eftersom makten flyttas än närmre folket.

På senare år har valdeltagandet i kommun- och landstingsvalen minskat, vilket ger problem med den medborgerliga förankringen vid beslut. Partierna har även under senare år sett tilltagande rekryteringssvårigheter och har ibland svårigheter att fylla sina platser i nämnder. Kan storlandstingen hjälpa till att ändra på denna trend? Ansvarskommittén skriver att ”[d]en lokala och den regionala demokratiska nivån utgör samtidigt en viktig rekryteringsbas för rikspolitiska uppdrag”. De menar med andra ord att då makten i och med skapandet av regioner flyttas närmare folket ger den nya demokratiska nivån en starkare dragningskraft till politiskt engagemang från folket. Vi har därmed, genom ansvarskommittén delvis svarat på frågan om storlandstingen kan ändra på trenden av svikande politiskt intresse bland folket.

Idag är den yttre kritiken mot välfärdsstaten just bristen på legitimitet i genomförandet av sociala program och beslut. Förankringen till medborgarna är bristande och staten har genom stora välfärdsprogram berövat den enskilda människan sin frihet. Den svaga legitimiteten är en aspekt som talar för storlansting. Genom att i storlandstingen praktisera en brukarorienterad förvaltningsmodell kan legitimiteten öka igen. Den brukarorienterade modellen förespråkar att välfärdsstaten styrs på mikro- eller meso- nivå, genom medborgarna och inte som idag, på makronivå, av staten. De nya regionernas ökade självständighet ökar deras möjligheter att själva styra över sin service. Genom att ge brukarna av till exempel sjukvård, dagis, skola och infrastruktur, med andra ord av välfärd, möjligheten att delta i besluten rörande deras service skapas ett större förtroende för de styrande. Den ökade delaktigheten kan ta formen av regionala eller loka val till styrelser för skolor, ålderdomshem eller dagis eller genom att föräldrar och anhöriga engageras frågor och göromål rörande deras användning av de sociala hjälpmedlen. Regionala autonoma politiska system som har rätt att fatta reella beslut och har reella medel för att genomföra besluten skapar större förtroende bland medborgarna. Storlandsting kan ge ökad legitimitet till folket. Medborgarna blir tvungna till att öka sitt deltagande i välfärdsservicen och möjligheten att påverka just hur deras service skall se ut beroende på behovet ökar. I en ökad delaktighet ökar även det sociala kapitalet och tilltron till staten. Enligt den klassiska definitionen på demokrati, folkstyre, så stärks den genom införandet av storlandsting. Även välfärden förbättras eftersom den blir mer individualiserad och därmed kan motsvara varje människas önskemål.

En fråga som dock är värd att ställas är: Är kommunalförbund eller storlandsting det första steget till en Svensk federal stat? Men det är en hel annan uppsats.

Citat

The test of our progress is not whether we add more to the abundance of those who have much; it is whether we provide enough for those who have too little.

Franklin D. Roosevelt 1937

En bild säger mer än tusen ord

En katt bland hermeliner eller Jan Björklund bland allianspolitiker?

Eko-lodis

Min pappa har sagt det länge och nu har även tidningen Fokus styrt in på samma spår. Ekologiska varor är inte så bra som det påstås. Fokus radar upp flertalet punkter varför eko-märkta varor inte är ekologiska:

• Vissa utländska eko-märkta varor innehåller mindre bekämpningsmedel än icke-ekologiska importvaror, men bland svenskproducerade varor är det ingen större skillnad, enligt SLU.

• Efterfrågan på ekologisk mjölk är så stor att den svenska produktionen inte räcker till. I stället köper Arla in sin »eko-mjölk« från Danmark. Det går stick i stäv med regeringens mål att hålla det svenska odlingslandskapet öppet genom att ha betesmark. Dessutom använder danskarna el-chocker i hanteringen av sina kor.

• Sverige har en hård djurlagstiftning. I princip alla mjölk- och nötdjur går ute stora delar av året, ekologiska eller inte. Mjölk- och nötkreatursföretag övergår ofta till ekologisk produktion just därför att de i allt väsentligt redan uppfyller kraven.

Pappa, du hade rätt som vanligt.

Censur

Tryckfriheten är en av de viktigaste rättigheterna vi har men ibland önskar en att det fanns undantag (klicka här ).

Lagens långa arm...

Vad gör en då det ligger en spruta på gatan? Ringer polisen, tänkte jag. Ack, vilket misstag. Sprutan låg i en röd och blå Stimorol påse, endast den bakre änden stack ut.

Efter en presentation och en kort förklaring till mitt samtal frågade den uttråkade polismannen om inte jag kunde plocka upp den och slänga den i soporna. Min innre Florence Nightingale vaknade; smutsiga nålar skall till den gula riskavfalls burken. Människor, sopgubbar, kan sticka sig och bli smittad av gud vet vad. Poliskonstapeln frågade om jag inte kunde titta efter om nålen låg i påsen. Va fan, jag vill inte röra någon gammal spruta. Efter en lätt spark trillade sprutan ut, ingen nål. Bra, då kastar du den då!

Jag vet inte vad som hände men plötsligt stod jag där med en spruta och en tom stimorolpåse i hande, och självklart en stor bit papper emellan. Polisen hade säkert något viktigare att göra, titta på topmodel, jaga försvunna katter eller leka med pistolen.

Våld

Jag träffade en gång en barnsoldat från Somalia. Nu är han stor, eller, större i alla fall, strax över tjugo fyllda. Han vaknar på morgonen men bilder av blodiga kroppar blinkandes framför ögonen och en oerhörd suktan efter tröst. Tröst köper han lätt på plattan i Stockholm, i skiftande styrka och mängd beroende på minnenas omfattning och kraft. På dagarna driver han omkring, rastlös i kroppen. Han behöver pengar till att köpa tröst. En vän utan namn föreslår att de ska råna en kiosk på något torg och idén låter lockande. Han skulle få pengar till att köpa tröst i flera dagar framåt. Vännen hade två pistoler, inte sådana av plast från Butriks, utan riktiga, tunga, kalla och svarta pistoler. Han fick en och siktade mot en soptunna lite längre bort. Den var mycket lättare än automatgevären han hade som liten, lättare att sikta med men svårare att avfyra, det kom bara ett skott åt gången. De tog bilen till torget på andra sidan stan, på vägen hämtade de upp en vän till vännen som blev chaufför. Musiken dunkade i högtalarna.

Kiosken är ganska stor, nästan som en liten butik. Den har en avdelning med video- och dvd-filmer, bara gamla dåliga, och en del för spel. Han hade varit där en gång förut så han viste. De hade beslutat sig för att ha mössor för ansiktet, så som dom brukar ha på film. Mössor hade han aldrig som barn, då var allas ansikten synliga. Han var stark, han var häftig, han ägde hela världen. Vännen och han drog ner mössorna, stoppade pistolen i byxlinning, det hade han också sett att de gör på film, och hoppade ur bilen. Chauffören satt kvar, med bilen igång och musiken på dunk. Det var sent och ganska mörkt, de syntes mindre då. I butiken fanns ägaren, en snygg brud med tuttar och stora ögon, en tant med käpp och en mamma med tom barnvagn. De gick fram till kassan, drog sina pistoler, samtidigt, precis som under drillen och berättade sitt ärende. Vännen vände sig om och sa till tanten, bruden och mamman att ta det lugnt, ingen kommer att skadas. Ägaren öppnade kassan och tog fram en påses som han började fylla. Hela dagskassan, det var mycket pengar, det var ju lördag. Skulle nog bli tröst för två minst veckor. Ett bang hördes, eller var det ett skott, han viste inte riktigt. För säkerhetsskull vände han sig om och avfyrade, tre skott, bang, bang, bang, ett halvt varv till och bang. Alla var döda, till och med bruden med tuttarna. Med ett lätt axelryck tog han påsen, vände sig till vännen, och gick sen stilla ut för att sätta sig i bilen. Nu var det bråttom, de måste bort från kiosken. Han hade tröst i fickan, de räckte till alla tre, de behövde inte stanna på vägen. Då åkte till vännens vän, chaufförens lägenhet. Där fanns inga gardiner men persiennen var neddragen. Han var sugen på glas och chokladsås, kanske lite maränger också. Musiken dunkade i takt med det ökade lugnet i bröstet.

Mörkret kommer och vägarna kryper närmare. Han har inget tröst, det är så dyrt här, svårare att få tag i. Det kliar i fingrarna, i knäna och i huvudet. Ingen ro, hjärtat dunkar. Han går runt, runt i en cirkel på det lilla golvet, fyra timmar till upplåsning. Runt, runt, tre timmar till upplåsning. Framför ögonen blixtrar bilder från förr, barn som skriker, döda människor i högar, gamar och hus i lågor. Han ruskar på sig, en halvtimme till upplåsning, han är tuff, han är stark, his on topp of the world. Upplåsning. Han sträcker på sig, tar fram den grymma blicken, det hårda ansiktet, spänner den muskulösa överkroppen och går lätt haltande och släpande ut i korridoren. En ny dag och ingen kan ta hans stolthet ifrån honom, inte ens de djävla plitarna.

Citat

Vi är alla tillfälliga gäster i varandras liv
Jonas Gardell

Porr på anstalt

Diskussionerna om porr på flängelsen har varit lika heta som en strippa med några hundralappar i troskanten. Många anser att det bör förbjudas, andra att det bör förbjudas men endast för sexförbrytare med ytterligare några tycker att det överhuvudtaget inte bör förbjudas. Själv är jag av den uppfattning att det i Sverige lagstadgas om allt för mycket. Sverige börjar likna Huxleys absurda framtids vision i boken ”Brave new world” från 1932, där invånarna förbjuds läsa Shakespeare då texterna kan lede till allt för frigörande och romantiska idéer hos folket.

En person dömd för brott döms även till behandling. På statens anstalter och rättspsykiatriska inrättningar skall det ständigt ske en vård att anpassa kriminella till samhället oavsett brott (se här). Porrens vara eller icke vara bör vara ett beslut sprunget ur en vårdsynpunkt och grundas på vetenskapliga bevis. Varje individs behov av en porrfri miljö bör värderas av läkare såväl som psykolog.

En aspekt en sällan läser om i porrdiskussionen är arbetsmiljön för personalen på anstalten eller den rättspsykiatriska inrättningen. Efter en sommar som plit är jag så less på porr att om jag ser en till oskyldigt leende flicka med en kuk i arslet och en munnen kommer att skrika högt. Porrbilderna cirkulerar såväl hos intagna som hos personalen. Den som tror att anstaltsanställda skickar viktig e-post till varandra har mer eller mindre fel, gång efter annan kommer en bild med ”vackra flickor”. Har än idag inte sett en e-post med läckra hunkar.

Personalens utflykt i porrens värld är dock lindrig i jämförelse med cellerna, vilkas väggar är tapetserade av olika nivåer av porr. Som personal måste vi dagligen grundligt visitera de intagnas celler. Vare sig vi vill eller inte är vi tvungna att mötas av bilder så magstarka att det i dagar efter vänder sig i magen. Vid utstädning av cellerna skrubbar vi väggar och golv av diverse kroppsvätskor. Jag kan inte se någon annan arbetsplats som dagligen utsätts av något sådant. Porrproblemet kan med anledning av detta minskas för att sedan försvinna från anstalterna med hjälp av arbetsmiljölagen.

Kriminalvård i ett nötskal

Ett flertal artiklar i tidningar har diskuterat avsaknaden av vård inom kriminalvården. Efter några år som kriminalvårdare hävdar jag motsatsen. Många av våra klienter lever efter egna regler, normer och lagar och tar inte hänsyn till varken andra medmänniskor eller samhället. På anstalter med högre säkerhet har vi många regler som skall följas, en del förvisso ogrundade medan andra är väldigt bra. En stor del av vården, anser jag är, att lära sig följa allmänna regler, att visa hänsyn och respekt, följa andras direktiv samt att leva med begränsningar. I samhället utanför murarna är det få eller ingen människa som får gratis vård och läkemedel när de knäpper med fingrarna, ingen som får komma och gå som de vill till jobbet eller tre gratis mål mat om dagen. Visserligen har vi som inte är intagna möjligheter att ringa vem vi vill, umgås med våra vänner och gå ut efter klockan åtta på kvällen.

Det är återanpassningen till samhället som skall vara i fokus, och genom att låta intagna på landets fängelser att göra lite som de vill kommer endast att resultera i fortsatt kriminalitet. En central egenskap hos de interner jag har träffat är den enorma egoismen. Världen snurrar självklart runt dem och varför ska en då tänka på andra. Alla kriminella på fängelse är inte lika och har inte samma beteende. Det hårresande är dock att de som är modiga nog att gå mot strömmen, har en önskan om att komma ut men aldrig in igen och att göra något av livet, snart påtvingas, manipuleras och hotas till att bli som alla andra.

Disciplin är inte svaret på allt, det måste även finnas forum att tala om och utveckla empati och moral, där de kan lära sig vad medmänsklighet handlar om. Men, det behövs även motivation. När en intagen nyligen skulle mucka bad han kriminalvården om transbort till sin hemort i norra Sverige. Jag påpekade att det är väldigt enkelt att resa norrut, det går tåg varje dag. Den intagna svarade med att han inte kommer att komma på tåget för om han inte få skjuts så kommer han att hamna på plattan, dra en lina och sen vara fast igen. Med andra ord, motivation är viktigt annars är det raka spåret tillbaks i kriminaliteten.

En lösning på problemet är svår att finna, men en sak är säker, ”beslutsfattarna” bör komma ut på landets anstalter för att verkligen lära sig hur det fungerar.

Kriminalvårdare

Kriminalvårdare som varit i tjänst en längre tid får en speciell blick, ett eget beteende och en kyla som liknar Antarktisk isar. Att jobba på en anstalt eller ett häkte är psykiskt och emotionellt tärande om en inte har en hög integritet. Jag har ofta fått frågan hur det känns att arbete på fängelse och kan sällan svara. Det är ett jobb som alla andra jobb med skillnaden att vi vårdare måste gå genom metalldetektorer, bära en hög med nycklar och alltid låsa dörren efter oss. Att vara ung vårdare av kvinnligt kön kan ibland vara svårt, både med tanke på arbetskamraterna och på de intagna. Arbetskamraterna är misstänksamma och tror att bara för att en är tjej kommer en att bli kär och därmed ge den intagne favörer. De intagna försöker att charma en med blickar, ord och en snabb ”oskyldig” klapp på axeln. Varje år brukar någon tjej falla för charmen, så misstänksamheten är förstålig. Jag har redan fått flertalet kärleksförklaringar, det är värre än att stå ensam på dansgolvet klockan två en lördagskväll. Under mina 27 år har jag aldrig blivit så raggad på som under den månad jag tillbringat här, jag vet inte om det säger mer om mig eller de intagna. Ett vet jag säkert, jag kommer aldrig bli fast på anstalten, jag vägrar att bli en kriminalvårdare.

Apropå pride

Hade ett samtal med några av mariefredsanstaltens intagna här om dagen, ämnet var homosexualitet. Med tanke på att Pride festivalen går av stapeln denna vecka tänkte jag återberätta några väl valda sekvenser ur konversationen.

Diskussionen inleddes med
"Vad tycker du om homosexuella som har barn?"
"Det tycker jag är helt okey, så länge barnen mår bra."
"NEJ" hördes skalra mellan väggarna i rummet, "bögar skall inte få ha barn, då plågas ju barnen och homosexualitet är fel enligt bibeln."
"Det är mycket som är fel enligt bibeln, att döda någon, att stjäla och att vara otrogen" säger jag och sveper med handen över rummet.
"Det är ojust mot barnet om det har två pappor"
"Men är det inte viktigast att barnet mår bra, och inte har föräldrar som pundar eller misshandlar?" frågade jag.
"Jo, men barn är elaka mot barn som har två pappor."
"Det beror ju på att du och andra homofober lär era barn att det är fel och dumt att ha två pappor, det beror ju på samhället och inte på barnen"
"Men det är ju fel och barn som har två pappor riskerar ju att bli bög, man uppfostras ju till att bli homosexuell"
"Så om man har kriminella föräldrar så blir man kriminell?"
"Nä, man får ju disciplinera barnen"

Diskussionen avslutas med kommentaren:
"Men det skulle vara häftigt att ha två snygga mammor"

Arbete eller arbetslöshet, det är frågan

Diskussionen kring höjd eller sänkt arbetslöshetsersättning är en het potatis i dagens Sverige. Den nya regeringen har nyligen gjort större förändringar, vilket resulterat i sämre villkor och ersättning för den som blivit av med jobbet. Många röster har höjts, framförallt från den vänstra sidan av den politiska linjen, som är negativa till alliansens nya politik. Fregert och Jonung skriver i sin bok om makroekonomi att låga arbetslöshetsersättningar är en av förutsättningarna för att människor skall komma in på arbetsmarknaden. För höga ersättningar genererar ett klimat där en del föredrar att vara hemma istället för att ta ett arbete som är lågavlönat. Jag har hört flertalet historier om att invånare i detta, som oftast anses, hederliga land väljer arbetslösheten framför arbete.

Vad är då en hög eller låg arbetslöshetsersättning? En sak är klar, för hög är den då människor väljer arbetslöshet framför arbete. Det är svårare att definiera vad som är för låg ersättning. Självklart måste människor klara av att leva och klara sig för dagen. Dock har människor en stark tendens att leva efter sina inkomster och har svårt att anpassa sig till en lägre livsstil än vad de är van vid. Själv är min inkomst ungefär 4 500 kronor i månaden av vilket jag lever gott, trotts hyra och andra räkningar. Jag anser att vi måste ställa högre krav på arbetslösa, bland annat genom att sänka ersättningarna. Det måste dock finnas en lägre gräns, varje individer är egna och har olika behov, därför måste även ersättningen individualiseras.

Alliansen har även förändrat förutsättningarna för de arbetslösa och ställer högre krav på att arbete skall sökas från första arbetslösa dagen och att detta skall göras över hela landet för att denne skall få någon ersättning. Att flytta dit det finns arbete är lätt för mig som inte har några starka band någonstans men kanske inte lika enkelt då en har hus, och är väl etablerad i ett samhälle. Jag anser att även trygghet i livet är centralt för hur snabbt en arbetslös kommer tillbaka in i arbete. Här kan nämnas Värnamo och Gnosjö regionen, vilket jag skrivit om nedan, där arbetslösheten är lägst i landet och där människorna känner en hög trygghet.

Förtoende och låg arbetslöshet går hand i hand.

Värnamo verkar vara ett bra ställe att bo på. För några dagar sedan rapporterades att området hade den lägsta andelen sjukskrivna i förhållande till andra delar av Sverige. Tidningen Fokus berättade att Värnamo- och Gnosjöregionen är den regionen i landet som har högst andel utlandsfödda svenskar i arbete. Varför lyckas just denna region med något som borde vara självklart för hela Sverige?

En anledning sägs vara den goda stämningen mellan invånarna, ett förtroende till varandra som bygger på ett gott föreningsliv. Det jag främst har i tanke när det gäller Värnamo- och Gnosjöregionen är öppenheten till olika religioner och de återkommande besöken i olika trosinrättning. En inom statsvetenskapen känd man, Robert Putnam, har beskrivit föreningslivet i norra Italien som en del i den groende demokratin och företagsamheten där. Putnam menar att redan på 1800-talet då Italienarna i de norra delarna av landet samlades för att tillsammans gå i kyrkan, samla på frimärken eller utöva någon slags idrottsaktivitet skapades ett system där människor kan lita på och förlita sig till andra. Norra Italien jämfördes med södra Italien där inga samvaroaktiviteter har existerat vilket visade att de södra delarna har dålig eller ingen företagsamhet, inte litar på samhället och saknar demokratiska system.

Göran Brulin har senare gjort en jämförelse mellan norra Italien och Gnosjöregionen. De båda områdena har mer likheter än vad Gnosjöregionen har med till exempel Malmö. Anledningen är just det som Putnam kommit fram till och vilket jag nämnt ovan nämligen föreningslivet. Fokus berättade att de anordnas välkomst träffar för nyinflyttade invandrare och att dessa får en fadder familj som de kan vända sig till och få hjälp av. Redan från start undersöks möjligheterna till jobb och/eller utbildning och alla får guidning till vad som passar just dem. Ett stort förtroende och en tillit till varandra skapar även en miljö där färre blir utbrända och därmed långtidsarbetslösa, där arbetsmoralen är högre än lustan att stanna i sjuksängen.

Kan hela Sverige anpassa sig och skapa en Gnosjöregion? Knappast, det tåget har redan gått men nya kan byggas upp. Det tar självklart en hel del tid men Rom byggdes inte på en dag. Jag tror att Sverige och alla svenskar kan skapa något som liknar ett nationellt Gnosjö, men då gäller det att vi samarbetar.

Överförmyndarhet

Inom sjukvården har det redan hänt och nu är kriminalvården på gång. Det är rökförbudet jag talar om. Den 28 juni infördes rökförbud på anstalten Mariefred, en del anstalter har redan infört förbudet medan andra är på god väg. Det är inte de intagna som förbjuds röka utan personalen. Det hela grundar sig i att rökning är farligt. Om personalen vill röka under arbetstid räcker det inte att vara utomhus, utan personen måste utanför murarna och bortom anstaltsområdet (vilket sträcker sig ca en kilometer från muren).

Inom sjukvården infördes rökförbud för några år sedan, det innebär att patienter och personal måste gå några meter från entréerna för att röka. Detta beslut grundas på att personalen och patienter skall få en dräglig miljö, vilket är högst legitimt. Att upprätta specifika rökrutor är inte detsamma som att förbjuda rökning.

På landets anstalter och häkten är det ledningen, utan samtycke från personalen, som har fattat ett beslut. Att tvinga någon att sluta röka är att ta ifrån människorna sin självbestämmande rätt och samtidigt kasta paj i deras ansikten. Kriminalvårdsanstaltens ledning sitter och smäller de rökande vårdarna på fingrarna medan de själva lägger in en prilla under läppen. Kommer nästa steg bli att förbjuda vårdarna att köra till jobbet, dricka alkohol eller att äta onyttig mat eftersom samtliga av alternativen kan var ohälsosamt och samhällsekonomisk ogynnsamt?

Rökarna har erbjudits 1800 kr till nikotinplåster och tuggumi till hjälp för att slippa begäret. Vi icke rökare får nöja oss med att titta på när rökarna hämtar ut sina plåster för att senare på jobbet smyga undan i ett hörn och röka.

Lervälling...

Är detta norra Sverige eller en motorväg i Ryssland, vad tror du?

Fortsättning följer...

Nu är den sista korven rökt, försäkringskassan vill inte betala ut min sjukskrivning. Tidigare har jag berättat historien om försäkringskassan och här kommer fortsättningen. Idag talade jag med min nya handläggare som berättade att de troligtvist inte kommer att betala ut några pengar eftersom jag i samband med min sjukskrivning inte hade arbetat i Sverige, jag var ju endast student innan jag reste. Den tid som samtliga handläggare har lagt ned på mitt ärende om sjukersättning måste i arbetstid ha överstigit de 4000 kronorna de är skyldig mig, med råge. Hade de betalat ut pengarna på en gång hade de sparat en hel del till staten.

Att Sverige skulle vara ett välfärdsland är ett stort skämt, det är många som faller mellan stolarna. En vän till mig opererade ett knä för ett år sedan, vilket är ett mindre ingrepp men ett ingrepp som kräver vila och stilla träning efteråt. Försäkringskassan ansåg henne för frisk för att få sjukpenning och a-kassan tyckte hon var för sjuk för att stå som arbetssökande. Det krävs i princip att en är frisk för att orka vara sjuk.

Den nya regeringen har uttalat att de vill totalrenovera försäkringskassan. Flertalet kontor skall läggas ned och telefonbekänningen skall öka. De säger att det ska bli mer effektivt men jag vet inte. Jag tror att antalet och utformningen på de olika blanketterna måste ändras, individualitet beaktas och effektiviteten öka. Men att nämna effektivitet i samband med byråkrati är som att svära i kyrkan

Det sista beslutet har inte kommit än nu, men försäkringskassan kan räkna med ett riktigt helvete om de skickar mig ett negativt svar.