Sverige är idag uppdelat i län, landsting och kommuner, där varje del har sin specifika arbetsordning. Län är ett regionalt statligt förvaltningsområde, landsting är landets sjukvårds ansvariga och kommunerna är territoriellt avgränsade områden och en administrativ enhet för lokal självstyrelse. Kommuner och landsting styrs genom politiska organisationer med representanter som vart fjärde år väljs av det svenska folket. I Sverige finns idag 290 kommuner och 20 landsting, eller som de ibland kallas, landstingskommuner och 21 län
I DN publicerades den 26 september en artikel som berättade att lokalpolitiker vill rita om Sveriges länsgränser och bilda nya regioner med direktvalda regionparlament. De 21 län som Sverige består av idag skulle då bli sex till nio regioner. Ansvarskommittén är en grupp utsedd av regeringen för att utreda frågan om Sverige bör ha storlandsting. Deras svar är att storlandstingen är bra, och de främsta argumenten är att de ökar demokrativärdet samt ökar effektiviteten. Kommittén menar att genom att kommunerna får mer självstyre får medborgarna en större möjlighet att påverka och vara delaktiga och medansvariga i den demokratiska processen. Ett av lokalpolitikernas argument till en förändring av länen är att regioner skulle ge bättre välfärd eftersom makten flyttas än närmre folket.
På senare år har valdeltagandet i kommun- och landstingsvalen minskat, vilket ger problem med den medborgerliga förankringen vid beslut. Partierna har även under senare år sett tilltagande rekryteringssvårigheter och har ibland svårigheter att fylla sina platser i nämnder. Kan storlandstingen hjälpa till att ändra på denna trend? Ansvarskommittén skriver att ”[d]en lokala och den regionala demokratiska nivån utgör samtidigt en viktig rekryteringsbas för rikspolitiska uppdrag”. De menar med andra ord att då makten i och med skapandet av regioner flyttas närmare folket ger den nya demokratiska nivån en starkare dragningskraft till politiskt engagemang från folket. Vi har därmed, genom ansvarskommittén delvis svarat på frågan om storlandstingen kan ändra på trenden av svikande politiskt intresse bland folket.
Idag är den yttre kritiken mot välfärdsstaten just bristen på legitimitet i genomförandet av sociala program och beslut. Förankringen till medborgarna är bristande och staten har genom stora välfärdsprogram berövat den enskilda människan sin frihet. Den svaga legitimiteten är en aspekt som talar för storlansting. Genom att i storlandstingen praktisera en brukarorienterad förvaltningsmodell kan legitimiteten öka igen. Den brukarorienterade modellen förespråkar att välfärdsstaten styrs på mikro- eller meso- nivå, genom medborgarna och inte som idag, på makronivå, av staten. De nya regionernas ökade självständighet ökar deras möjligheter att själva styra över sin service. Genom att ge brukarna av till exempel sjukvård, dagis, skola och infrastruktur, med andra ord av välfärd, möjligheten att delta i besluten rörande deras service skapas ett större förtroende för de styrande. Den ökade delaktigheten kan ta formen av regionala eller loka val till styrelser för skolor, ålderdomshem eller dagis eller genom att föräldrar och anhöriga engageras frågor och göromål rörande deras användning av de sociala hjälpmedlen. Regionala autonoma politiska system som har rätt att fatta reella beslut och har reella medel för att genomföra besluten skapar större förtroende bland medborgarna. Storlandsting kan ge ökad legitimitet till folket. Medborgarna blir tvungna till att öka sitt deltagande i välfärdsservicen och möjligheten att påverka just hur deras service skall se ut beroende på behovet ökar. I en ökad delaktighet ökar även det sociala kapitalet och tilltron till staten. Enligt den klassiska definitionen på demokrati, folkstyre, så stärks den genom införandet av storlandsting. Även välfärden förbättras eftersom den blir mer individualiserad och därmed kan motsvara varje människas önskemål.
En fråga som dock är värd att ställas är: Är kommunalförbund eller storlandsting det första steget till en Svensk federal stat? Men det är en hel annan uppsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar