Oppositionellt nej till Apoteksreform

Den 1 juli i år väntas det statliga Apoteks monopolet upphöra och Apoteken säljas ut till privata. Regeringen kommer tillsammans med propositionen den 5 mars att lägga ett förslag för att hindra att Apoteken försvinner från glesbygden. Privata Apotek är något som redan existerar i flertalet länder, bland annat i vårt grannland Norge, utan några som helst problem. Det ska dock sägas att det finns flertalet bevis för det motsatta. I många länder råder en apoteksanarki där narkotikaklassade läkemedel, antibiotika och malariamediciner säljs ”over the counter” av outbildad personal med en vinstmaximering på agendan. Risken för resistens mot läkemedel är överhängande eftersom mediciner äts i onödigt stora mängder och utan grund. Narkotika riskeras köpas upp och distribueras till resten av världen. Apoteksanarki är inget vi i Sverige kommer att uppleva, om än de indirekta effekterna syns även här. Vi har, liksom med allting annat, överbyråkratiska regler rörande läkemedelshanteringen.

De röd-gröna har deklarerat att de tänker lösa upp apoteksreformen vid en eventuell vinst vid valet 2010. Anledningen menar de är att priser på läkemedel kommer att höjas och servisen att försämras. Men, samtidigt säger Ylva Johansson (s) till tidningen Riksdag och departement att det inte är realistiskt att staten köper tillbaka privatägda apotek. Frågan är då vad de tänker lösa upp, för hypotetiskt sett kan ju landets samtliga apotek redan vara utsålda till oktober 2010. Och, varför lova en tillbakadragning av något som ännu inte beslutats om och som troligtvis kommer att fungera lika bra i Sverige som i Norge. Varför driva politik i blindo när empirin talar klarspråk, det finns viktigare oppositionella frågor att driva.

Kvasirekrytering

Hösten 2007 fanns 4 504 professorer vid landets universitet och högskolor. Av dem var 804 stycken, 18 %, kvinnor. Flest professorer finns inom de naturvetenskapliga ämnen (40 %) där 1 640 var män och 184 var kvinnor. Av Statistiska centralbyråns (SCB) 59 ämneskategorier har tre ämnen fler kvinnliga professorer än manliga. Vårdvetenskap har 52 stycken kvinnliga professorer och endast 21 män. Övriga ämnen med kvinnlig dominans är genusvetenskap (6 kvinnor och 1 man) samt Hushålls- och kostvetenskap (3 kvinnor och 0 män). Att det finns fler kvinnliga än manliga studenter reflekteras illa bland professorerna. Vad betyder det, att kvinnor inte tycker professor yrket är roligt, värt ansträngningen eller fint nog. Eller kan det vara så att kvinnorna inte ges förutsättningarna att klättra i den hierarkiska högskolepyramiden. Universitetsvärlden är hård och det behövs vassa armbågar och goda kontakter för att ta sig fram och upp vilket de kvinnliga forskarna tenderar att sakna, just av den enkla anledningen att de med makt är män. Jag kan inte säga att jag blev förvånad när jag läser att de ämneskategorier som har flest kvinnliga professorer är de typsikt ”kvinnliga” universitetsämnena. Inom vårdvetenskap, eller omvårdnad, (leder till en sjuksköterskeexamen) där 60 % av professorerna och merparten av lektorerna är kvinnor har jag beskådat just kvinnorna vara tvungen at kämpa med näbbar och klor för att få en fördel mot de få männen som finns på institutionerna.

Universitetsvärlden är ålderdomlig och bör gå i pension. De mansdominerade förhållningssättet är förlegade och vi måste, även inom högskolan, se kvinnorna som intellektuella varelser.

Jag vill även passa på att gratulera min mor som har jämnat ut männens försprång genom en nytillträdd professorstjänst, way to go!

08/09

Varför summera det som varit när man kan blicka framåt och eftersom jag inte är någon siare och därmed inte kan se vad 2009 har i sitt sköte så delar jag istället med mig av ett citat från Moliere:

“Writing is like prostitution. First you do it for love, and then for a few close friends, and then for money.”