Sommarjobbsstress

Sommaren närmar sig med stormsteg och stressen över att inte få ett jobb ökar för var dag som går. Som student står jag utan inkomst från maj till september vilket skapar en ängslan över hur hyran skall betalas, maten inhandlas och räkningar erläggas. Vad kommer att hända om arbetslösheten drabbar och inkomstkällan lyser med sin frånvaro. Den relativt nyinträdda regeringen har förändrat A-kassan på så sätt att studenter numer inte berättigad ersättning vid arbetslöshet. Flertalet av mina studentvänner har ännu inget jobb och oron tar all energi från studierna. Studenter har ingen fallskärm eller någon bonus, vi har inte rätt till a-kassa och varken pensions- eller socialförsäkringsgrundande inkomst, en skulle med andra ord kunna säga att vi står rumpan bar.

En studentvän till mig väntar sitt första barn. Efter noga efterforskningar och timmar av letande genom papper står det klart att student inte har en socialförsäkringsgrundande inkomst vilket resulterar i att den kommande tiden som skall vara alldeles underbar kommer att bli en ekonomisk fight.

Samhället ställer högre och högre krav på att folket skall utbilda sig men för samtidigt en sådan politik att det för akademiker kan innebära stora ekonomiska förluster. När vi är färdigutbildade måste vi få ett jobb dagen efter examen eftersom vi inte får någon a-kassa, utöver det skall vi betala tillbaka studielånen och hämta in på förlorade pensionspremier. Staten styr med båda händerna men frågan är om högerhand vet vad vänster gör?

Trafikstopp

På DN:s nätupplaga står att läsa att Mariestads kommun vill ha ”fru Gåman” istället för den traditionella ”herr Gåman”. Kommunstyrelsens ordförande säger i ett uttalande att: I jämställdhetens tecken tycker jag att det skulle passa alldeles utmärkt. Jämställdhet är ett vackert ord och bör inte nötas till smågrus. Det finns många områden där kvinnors ställning måste förstärkas och gatuskyltarna är inte en av dem. Att ändra en gatuskylt så att den ser mer feminin ut är, anser jag, riktiga uppmärksamheten från den verkliga frågan; könsmaktsordningen.

Jag har aldrig tänkt på ”herr Gåman” som man utan en asexuell varelse som ska guida zebrafolket över vägen. Att lyfta frågan om en manlig eller kvinnlig Gåman skapar en diskussion som egentligen inte finns. Det förstärker den samhälleliga klyftan mellan de olika könen och stjälper snarare än hjälper jämställdheten.

Tvångsförflyttning

I dagarna har diskussionen om de arbetslösas rätt osat hett. Borgarna vill att den arbetslöse skall tvingad flytta till annan ort då arbete erbjuds. Detta skall ske redan från den första arbetslösa dagen. Vid en debatt på SVT:s nyhetsmorgon (fredagen den 23 mars) argumenterades det att flytten skulle öka antalet sysselsatta, vilket är en matematik som jag inte får summan av. Erinra att en individ med respektive och två barn blir uppsagd och efter en vecka får arbete i ett samhälle 30 mil bort. Skall individen flytta utan sin familj? Eller ska den respektive säga upp sig, barnen tas från dagis eller skola för att flytta med? Problemet då är att en annan familjemedlem blir arbetslös, skall den så i sin tur tvingas flytta någon annanstans? Frågetecknen är många och i väntan på att de skall rätas ut hoppas jag att arbetslösa med familj finner det i sitt hjärta att leva utan sina anhöriga, för Sveriges skull, för vår ekonomis och vår höga arbetslöshetsnivås skull.

Homopar får säga ja

På SVT:s hemsida står att den svenska kyrkans ledning har bestämt att homosexuella par får ingå juridiskt bindande partnerskap i kyrkan. De vill dock inte sträcka sig så långt att kalla det äktenskap, för äktenskapet ingås endast mellan två individer av olika kön, menar svenska kyrkans ledning. Att kyrkan nu äntligen har gett med sig och tillåter att homopar ingår partnerskap i kyrkan ser jag snarare som ett tecken på att panik börjar sprida ut sig över det svikande stödet för svenska kyrkan. Kyrkan måste reformera sig för att tilltala en ny generation svenskar som är mer homovänliga. Med tanke på detta ser jag inte den nya lagen som en utsträckt hand som varmt välkomnar homosexuella utan snarare som en krampaktig gest att hålla sig vid liv. För att verkligen välkomna homosexuella till kyrkan krävs ett förlåt för många års sveda och värk.

Själv har jag aldrig förstått vikten av att gifta sig i kyrkan och än mindre när en inte är välkommen dit. Självklart skall alla ha möjligheten att gifta sig i kyrkan om de så önskar och vill. Men ärligt talat vad är skillnaden i att ingå äktenskap i rådhuset och i kyrkan?