Jul med nya rättigheter

Den trettonde december tågade Lucia inte bara in ljus i sin krona utan även med en gåva av mer diger karraktär till alla människor i den amerikanska delstaten New Jersey. Som den fjortonde staten i USA avskaffade New Jersey dödsstraffet, bättre sent än aldrig, som vi säger här i Sverige. Det finns få länder som är så dålig på att ratifiera lagar och regler om de mänskliga rättigheterna som USA. Landet är ett av två i världen som ännu ej har ratifierat barnkonventionen, det andra landet är Somalia som inte har haft en fungerande regering på många år.

De männskliga rättigheterna bör vara högre prioriterat i ett land som USA. Efter att ha träffat en del amerikaner i Tanzania och sett deras arbete går mina tankar till det svenska ordspråket: man ska inte kasta sten när man själv sitter i ett glashus.

Sista biten

I lördags var det dop i byn och vi var välkomna dit. Det var song, dans och många tal. Värdparet bjöd alla gästerna på mat. Stora kastruller bars fram på ett bord i mitten och alla fick ställa sig i kö vid bordet för att serveras. På min tallrik östes det upp ris, kokta bananer, vitkål, en hönsstrupe och lite grisskin med hår kvar, bananerna och vitkålen var utsökta.

Min Tanzaniaresa börja närma sig sitt slut. Av olika anledningar har jag blivit tvungen att lämna Ilembula och Tanzania tidigare än beräktnat. Det är med sorg jag säger hejdå till allt och alla här, men med en stark önskan om att få möjligheten att återkomma i framtiden. Alla upplevelser har etsats sig fast i mitt minne och kommer att stanna mycket länge. Starkaste ögonblicket var då det nyfödda barnet dog i mina armar. Kan man någonsin glömma? Jag vet inte om jag vill.

Första delsträckan på resan börjar söndag den 3:e advent, då Margaretha skjutsar mig, Nanna och Boel till Njombe. Där kommer vi att övernatta till arla tisdag morgon då vi tillsammans med Britt-Sofi, en svensk missionär, kör iväg till staden Iringa. Under några timmar skall Britt-Sofi ha ett möte med kyrkan och vi skall strosa runt i stan. Vi kommer att övernatta någonstansmellan Iringa och Dar es Salaam och anländer på onsdag. Senare samma dag går mitt flyg till Zurich där jag kommer att flanera runt taxfreebutikerna under torsdagen. Sent på torsdag landar jag Arlanda, några timmar senare går bussen upp till Umeå. Klockan 6.10 på fredag morgon står min lillasyster och hälsar mig välkommen till ett betydligt kallare och mörkare Umeå.

Det skall trots sorgen av att lämna Tanzania, bli roligt att träffa och fira jul med min mamma, pappa, mormor och systrar.

2:a advent

Efter att i fyra veckor drömskt skådat de vackra Livingstonebergen från Margarethas altan beslöt vi att ta bilen och köra till andra sidan. Så, tidigt på lördag morgonen, innan solen hunnit fram, packade vi bilen och åkte iväg. Med oss på färden var Boel och Nanna, två läkarstudenter från Göteborg samt två sjuksköterskestudenter som skulle hem under sin skolledighet. Efter två timmars bilresa stannade vi på Stockholm hotell och åt en frukost. Vi svängde av huvudvägen och började klättringen uppför. Landskapet var fantastiskt, banan plantor, majsstänger och tebuskar kantade bergsslutningarna. Mitt på dagen kom vi fram till Matema Beach, som ligger på Malawisjöns nordspets. Himlen var aningens molnig men vi kastade av oss skorna och tog en lång promenad längst vattnet och ett svalkande bad. När solen sänkt sig bakom bergen och blivit svart lystes himlen upp av flertalet blixtrar, skådespelet var magnifikt.

På söndagmorgonen hade regnet upphört och vi tog våra badmattor ner till strandkanten. Himlen var täckt av moln men solen värmde ändå gott. Vi hann med några timmars sol och bad innan vi bjöds på lunch gjord av fisk som fångats under natten. Efter lunchen kom regnet tillbaka, men inget hindrade oss. Margaretha och jag tog parpalyerna under armen och traskade iväg till nästa by. Innan vi hann tillbaka till hotellet öset regnet ned och vi var dyngsura men lyckliga.

På måndagen tog jag en lång simtur längs med stranden. Vattnet var ljummet och stilla men jag lyckades ändå svälja en del och sitter nu med magknip. Eftersom solen vägrade titta fram packade vi bilen och åkte hemmåt ganska tidigt. Trots dåligt väder har helgen varit underbar och upplevelserna många.

Vad är svensk vård?

Här är existerar ingen svensk blyghet, önskar en stirra på någon så gör en det. Om en där till känner för att gapskratta så finns det inget som hindrar det heller. Jag har inte varit här i Tanzania i många veckor men har insett att det inte kan vara så roligt att vara en apa i bur. Detta till trots är hierarkin stark och var och en bör veta sin plats. Vi flertalet tillfällen har jag ifrågasatt den vård som givits av mina kollegor och systrar och de ordinationer läkarna ger och fått svaret ”är du en sjuksköterskestudent, vilket år?”. I ett samtal med läkaren tillika vännen Judith får jag veta att statusen och pengar är oerhört viktigt i vården. En patient med mycket pengar kommer att få den vård som storleken på sedelbunten motsvarar. Tidigare, berättade Judith, så behandlades alla lika och vården var mycket bra på de flesta av sjukhusen men nu är allt annorlunda. Kvaliteten har sjunkit och diskrimineringen har ökat. Under samtalet börjar jag tänka på Sverige, som med den nya regeringen och nya planer på ökad privat vård, är på väg mot Tanzanias vårdkvalitet.

För att lätta våra sinnen tog Margareta och jag en tur till Njombe som ligger ungefär en och enhalv timmes bilresa från Ilembula. Njombe ligger på ett bergsmassiv och utsikten är underbar. Allt är grönt och det finns tallskogar. På vägen åker vi förbi flertaler skimrande teodlingar.

Jag har de senaste två dagarna befunnit mig på det som skall motsvarar Sveriges BB, men likheterna är få. Det finns ett förlossningsrum med sex spiltor. I varje spilta finns en säng och ett litet bord. På sängen ligger för det mesta en kvinna i sin ensamhet, för inga släktingar är tillåtna in i salen. I anslutning till förlossningen finns återhämnings salar och en uppvakningssal för de otalet kvinnor som genomgår ett kjejsarsnitt. Jag var med när en litså en pojke kom till världen, i tanzaniska mått så var han dock en bjässe för här väger de flesta babysarna kring 2500 gram när de födds. En kvinna kom in med ett litet tygstycke i famnen, Hon hade förlöst hemma i 28 veckan, normal längd är 40, och kom till sjukhuset för att få hjälp. Flickan var luden över hela kroppen och var väldigt liten, endast 1250 gram. Vi förde kvinnan till prenatal avdelningen som bestod av en rad sängar. Kvinnan fick lägga sig i en av sängarna med barnet på bröstet. När vi en stund senar skulle titta till barnet och hjälpa till med amningen var andningen väldigt svag och sporadisk och inga hjärt slag hördes. Jag tog barnet i min famn och rusade över till förlossningsalen för att ge den syrgas och hjärt massage. I förlossningssalen finns sjukhusets ända utrustning för att hjälpa de nyfödda med andning, sugning av luftvägar och värme. Efter en stunds kämpan kunde vi konstatera att barnet var dött, kvar på salen låg mamman och väntade.

1:a advent

December månad inleddes med ett stilla regn. Äntligen, gick igenom mina tankar när jag med lätta steg gick upp mot sjukhuset för att arbeta på ICU (intensive care unit). Det var fullt på avdelningen, sex bäddar med väldigt sjuka patienter. Mina tidigare så lätta steg byttes snabbt ut mot raska, arbetsamma sådana. Rätt som det är ropar syster Justina på mig att komma. En man har fått hjärtstillestånd och vi inleder hjärt-lungräddning. En sjuksköterskestudent kommer in och vi ber henne springa efter läkaren, som konstaterar att vi inget mer kan göra, mannen är död.

Första advent anlände utan en tillstymmelse till snö. Ulla, en svensk barnmorska som är bofast här i Ilembula, bjöd på lussekatter och pepparkakor. Vid tvåtiden kom 24 barn med anhöriga hem till Margareta. Det var dags för Kids Club och vi hade spenderat flera timmar med att förbereda festligheterna. Barnen samlades på altanen och de anhöriga fick slå sig ner under det blommande tempelträdet. Vi ritade, lekte och spelade fotboll innan det var dags för saft och bullar. Vi blåste upp ballonger och gav alla barnen innan de gick hem med stora leende på läpparna. Det var en underbar dag.

World AIDS day

Sista veckan i november och solen skiner som aldrig förr. Här uppgår temperaturen till 30-35 grader om dagarna, himlen är mer ofta än sällan klarblå. Trots det kan det ibland kännas som om tunga måln fyller himlen. Denna vecka har jag befunnit mig på barnavdelningen. I de tre stora salarna ryms över 50 barn. Tillsammans med sin släkting delar de på en säng. De vanligaste diagnoserna på avdelningen är undernäring, malaria, benbrott och bränskador. Många av barnen som lider av undernäring, lider även av HIV/AIDS. Benbrotten uppstår under våghalsiga cykelturer, åkandes på stången eller pakethållaren, nedför branta backar på ojämna sandvägar. Bränskadorna är ofta orsakade av lek runt kökselden.

En eftermiddag såg jag att ett 1 år gammalt barn som vägde 5 kg låg och flämtade på en säng. Hon var slö och orkeslös och huden rynkade sig som det brukar hos ett uttorkat barn. När jag några timmar senare återvände till sängen fann jag bara en hög av filtar. Jag lyfte på filtarna och fann flickan liggandes med ögonen lätt på glänt. Andningen hade upphört och efter att trevande sökt finna pulsen konstaterade jag att hon dött. På dödscertifikatet skrevs det in att hon dött av undernäring men ingenstans syntes att hon även lidit av AIDS.

På lördag, den 1 december, är det World AIDS day. Då hoppas jag att de över 40 miljoner människorna världen över som är smittade av HIV viruset uppmärksammas. Här i Ilembula kommer vi att anordna Kids Club, dit är alla föräldralösa HIV-smittade barnen välkomna för att leka och roa sig under några timmar.

Jogging in Africa

En del mornar, innan värmen har slagit till, har jag dragit på mig löparskorna och joggat ut på vägarna. De flesta gånger har jag Mergaretas hund Elsa med mig. Här i Tanzania är merparten av befolkning väldigt rädda för hundar och tar långa omvägar när de ser att jag kommer. Elsa är en snäll hund men oerhört olydig och tycker om att jaga allt, men inte människor, vilket betyder att vi ständigt har en kamp om vilket håll vi ska gå.

Till många jag möter utbrister jag i ett flåsigt ”Kamoene”, vilket betyder hej. De svarar glatt medan de kastar en förunderlig blick på mig. När jag väl passerat hör jag några tanzaniska ord utbytas och en hel del skratt. Jag kan förstå dem, för vem i deras sinnens full bruk är ute och springer när dagen innehåller hämtning av ved och vatten med ibland flera kilometers promenad tur, plöjning av marken, vallning av korna, matlagning och en och annat barn att springa efter. Att på svenska säga, jag tränar inför Lidingöloppet som jag skall springa tillsammans med min pappa, hjälper föga. Istället får jag nöja mig med att vara byns pajas och ett ämne som förgyller människornas dag, för ett gott skratt förlänger livet, vilket är något som verkligen behövs här.

Liv och död

En mager kropp, blanka ögon, hävande bröstkorg och kalla lemmar. De sista tunga andetagen räknar ner tiden. Döden lyser i ögonen, med vädjan och en aning ro. Vi är hjälplösa mot sjukdommarna men kan hjälpa människan. De sista timmarna är henne värdiga.

Morgonen efter är sängen tom, hon klarade inte natten. Livet fortsätter för alla andra i vanlig strävan att klara dagen. Vattnet är slut och varje dag är en kamp för många att få till det mest nödvändiga. Alla hoppas, och de flesta ber till gud, om att regnet snart skall komma. Trots knappa medel är alla väldigt gästvänliga och delar av vad de har.

Vid lunchtid en dag, hörde jag förtvivlade skrik, eller snarare vrål som ekade mellan husen. När jag återvände till sjukhuset efter min rast berättade sjuksköterskan att kvinnan som skulle komma till vår avdelning hade avlidit under förlossningen för bara en kort stund sedan. Vrålen som jag nylig hört fick en helt annan innebörd.

I Tanzania smäktar jag utan internet och gym

Jag har anlänt Ilembula, en by med 1000 invånare som ligger på 1500 möh mellan städerna Iringa och Mbeya. Bussresan gick i 140 och tog 8 timmar, och på en liten TV visades filmen ”Gudarna måste vara tokiga”. Jag satt bredvid en väldigt trevlig herre som bjöd på cashewnötter och guidade mig längs vägen. Var än vi stannade till eller saktade av med bussen rusade försäljare fram med allt möjligt och tittade uppgivet in genom fönstret. Margareta mötte upp mig vid bussen och visade mig till hennes vackra hem

Mitt i byn Ilembula ligger sjukhuset till lika vårdcentralen som har ett upptagningsområde på flera mil. Redan på söndagen tog vi på oss arbetskläderna och gick de 100 metrarna till sjukhuset. Sjukhuset har allt men ändå inget. Det finns avdelningar för opererade, patienter med medicinska åkommor, barn, patienter som kräver intensivvård, där utöver finns akut, rönken, kvinnoklinik, operation, ögonläkare och förlossning. Sängarna är ibland fallfärdiga, utrustning knapphändig och många är svårt sjuka, men situationen är långt ifrån hopplös. Det finns mycket värme och ömhet mellan människorna trots hårda röster och orörliga ansikten.

Mina första dagar på sjukhuset har jag spenderat främst på mödravårdcentralen, eller RCHC som det kallas här. Hit kommer gravida kvinnor för att mätas, vägas och klämmas på. Även mammor, och ibland även pappor kommer dit med sina sjuka barn eller för den återkommande vägningen och vaccineringen. Jag kastades direkt in i hetluften och fick klämma och lyssna på fostren som skämpar i mammans mage. Det är oerhört fantastiskt att höra det lilla hjärtat ticka snabbt där i djupet. Idag har jag ensamt tagit emot alla mammor med sina barn. Med några stapplade ord på swahili och många gester har jag kommunicerat med mina patienter. Det var många gånger frustrerande att inte kunna uttrycka och säga det man vill till barnet och dess mamma men gav även rum för en hel del skratt. Det är tur att kroppsspråk är, till största del, internationellt.

På en skumpande väg, i regnskadad terräng, har vi under några dagar rest ut till byar mitt ute i ingenstans för att vaccinera barn och dela ut mediciner till behövande. I en av byarna blev vi inbjuden till en måltid. Väl vid bordet i den mörka lerhyddan serverade oss kvinnorna ris, böngryta och mangold innan de nigande försvann ut genom dörren. Vid dagen slut kunde jag lätt konstatera att här behövs inga gym, en resa med bil ut på lands byggden är som att sitta på an vibrerande power plate under en längre tid.

Lördagen började tidigt, innan solen hunnit gå upp. Jag och en finsk tjej som heter Anna följde med en av sjuksköterskorna från sjukhuset, Justine, hem till hennes by mitt ute i ingenstans. Hon är masai och hennes familj lever av boskapsskötsel. Det var fantastiskt att få möjligheten att leva livet som masai, om än för endast ett dygn. På kvällen var jag väldigt trött och gick tidigt till rummet där vi skulle sova. Från det allmänna rummet hörde jag stilla ord och en massa skratt. Det gick inte att undgå den glädje de delade av att sitta samlade tillsammans. Justine har bjudit mig åter i slutet av december då regnperioden börjar mattas av och allt är grönt och fint.

Mc Donalds och Svett

Svetten rinner ner for alla kroppsdelar men det ar anda behagligt ute. For ungefar tva timmar sedan blev jag upphamtad vid flygplatsen i Dar es Salaam och sitter nu pa ett katolskt gesthouse och vantar in resan till Ilembula i morgon bitti 6.30. Jag var ut pa en promenad och motes av en tandlos kvinna som skrek och kastade stennar pa, vad jag tror var, hennes pojkvan medan sonen stod brevid och tittade pa. Nagra steg senare traffade jag pa nagra killar som tyckte att de skulle fa folja med mig till Ilembula. Jag tackade vanligt men bestamt nej.

Jag hade ingen drom start pa resan igar. Nar jag anlande pa Arlanda var mitt flygplan installt. Efter manga minuter i ko fick jag veta att det berodde pa de beromda Dashplanen och att jag skulle fa aka med ett annat flyg en timme senare. Fosta stopp blev Osterike och Wien, darefter Doha i Qatar. Pa planet till Doha satt jag bredvid en ryss som inte kunde engelska och som bestamde sig for att ga pa toaletten nar planet stod pa stratbanan. Pa andra sidan om mig satt en japan med tva mobiltelefoner sm han satte pa sa fort vi kom upp i luften. Flygplatsen i Doha lag mitt inne i staden och fran fonster skymtade Pizza Hut och Mc Donald, jippi vad exotiskt tankte jag.

Nu ska jag satt mig i skuggan och lasa 1984, for att sedan avnjuta min forsta maltid har i Tanzania. Det blir en tidig kvall eftersom jag maste upp 5.20 imorgon. Det blir sju timmar skumpandes pa en buss.

Sverige VS Tanzania

Med anledning av min kommande avresa till Tanzania förvandlas min debattblogg till en reseblogg där jag delar med mig av mina erfarenheter och äventyr. För att ni skall bli varma i kläderna och få en bra blick av läget i Tanzania har jag sammanställt intressant information. Siffrorna talar om att det finns stora skillnader i levnadsstandard, tillgång till sjukvård, antalet fattiga och framförallt i barnadödligheten. Under de närmaste veckorna kommer jag att berätta vad jag ser och känner inför mötet med människorna och kulturen, det blir ett äventyr.



Tanzania
Huvudstad: Dodoma
Yta km2: 945,087
Befolkning: 39 384 223
Förväntad livslängd (år): 50,71
Barnadödlighet per 1000 födda bebisar: 71.69
Administrativa områden: 26 regioner
BNP per capita i US dollar (2006): 800
Statlig utgift till hälso- och sjukvård (US dollar, 2003): 12
Grad av demokrati: Delvis fri
Politiska rättigheter (1-7): 4
Civila friheter (1-7): 3
Grad av demokrati graderas i tre nivåer; fri, delvis fri och helt fri.Politiska rättigheter och civila friheter graderas från 1, som indikerar en hög nivå av frihet till 7, som indikerar lägsta nivå av frihet.


Fördelning av partier i den Tanzaniska riksdagen:
Revolutionära statspartiet (CCM) 206, Förenade medborgarrörelsen (CUF) 19, Demokrati- och framstegspartiet (CHADEMA) 5, andra 2
Majoritetsparti: CCM-Afrikansk socialism
Valdeltagare i senaste valet: 72%



Sverige

Huvudstad: Stockholm
Yta km2: 449,964
Befolkning: 9 031 088
Förväntad livslängd (år): 80,63
Barnadödlighet per 1000 födda bebisar: 2.76
Administrativa områden: 21 län
BNP per capita i US dollar (2006): 32 200
Statlig utgift till hälso- och sjukvård (US dollar, 2003): 3 149
Grad av demokrati: Fri
Politiska rättigheter (1-7): 1
Civila friheter (1-7): 1
Grad av demokrati graderas i tre nivåer; fri, delvis fri och helt fri.Politiska rättigheter och civila friheter graderas från 1, som indikerar en hög nivå av frihet till 7, som indikerar lägsta nivå av frihet.


Fördelning av partier i den Svenska riksdagen:
Socialdemokraterna (SD) 130, Moderaterna (M) 97, Centerpartiet (C) 29, Folkpartiet (FP) 28, Kristendemokraterna (KD) 24, Vänsterpartiet (VP) 22, Miljöpartiet (MP) 19
Majoritetsparti: Alliansen (M, C, FP och KD)- Liberal konservativ
Valdeltagare i senaste valet: 82 %

Stanna upp och begrunda...

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
eller hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och att ta del av den
att falla till botten
att slå sig hårt
och att alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och att alltid kämpa
för att nå dit

Marie Fredriksson

Moderater mot demokrati

I ett tidigare inlägg berättade jag om hur storlandsting kan skapa en ökad demokrati. I veckan hade moderaterna partistämma i Gävle där de bland annat diskuterade storlandstingens vara eller icke vara. Partiet beslöt att inte stödja ett uppdelande av Sverige till storregioner istället för dagens län. I fredagens DN debatt skrev Ander Björck att om stämman röstade emot ansvarskommitténs förslag skulle moderater vara ”delaktiga i demokratisk skandal” och jag kan inte annat än att hålla med. Jag kan inte annat tro än att moderaterna är rädda att förlora kontrollen över Sverige om vi decentraliserar landet ytterligare ytterligare. Att inte fortsätta kommitténs förslag och dela upp Sverige går emot alla liberala idéer, där individuellitet är det centrala.

Moderaterna har nu tagit stegen så långt till höger att de bör byta sin blåklint mot en lila viol istället. Det skulle bättre matcha deras nya röda kollektivistiska tänkande. Att snuva svenska folket på en starkare demokratisk stat, är som att lura ett barn på en godispåse. Loppet är dock inte kört än nu, det finns fortfarande partier som faktist vill skydda demokratin

Citat

"Om han är medarbetare vet jag inte, men han är i alla fall anställd"
Carl Bildt i TV 8 om Lars Danielsson

Smalhetens moral

TV 3:s Top Model Sthlm är ett i raden av kanalens alla bli-smal-och-lycklig-programmen. Jag måste erkänna att jag har kastat ett getöga på programmet men snabbt bytt kanal eftersom det vände sig i magen. Top Model Sthlm är rena pro-ana propaganda, värre än liknande program från USA. För er som inte vet vad pro-ana är så ska jag förklara; Pro-anas är framförallt flickor män även pojkar som avgudar den magra kroppen och anorexi anses vara en livsstil. Pro-ana bloggar och hemsidor kantas av tips för hur kalorier bränns, föräldrarna luras till att man äter, att äta så lite som möjligt och toppas med bilder som liknar de som togs i Dafur under svältkatastrofen. Citat från sidan pro-ana.xforum:

- Jag kör på att dricka vatten bara och gå några promenader med hunden. Ibland så lyxar jag till det och äter en macka. men då vill jag helst kräkas efteråt.

- Jag äter frukost, kanske en macka till lunsh å petar lite i maten jag får till middag, å så massor av vatten i mellan, känner mig så skylldig när jag äter så här mycke men klarar inte lite lite som ni andra tydligen =(

- Vatten får maten att komma upp lättare! Drick mycket vatten om du tänker äta mycket. Mat som glass kommer upp lätt. Kli gör det inte! Stick två eller tre fingrar (eller en tandborste går bra om du kan få det rätt) i din hals så fort som möjligt, rör lite på dem. Ta INTE ut direkt när du känner att det kommer, för då kommer der inte ut, och det blir svårare att få ut det. Ha fingrarna (tandborsten) i halsen tills det kommer.
Om du tar medicin/vitaminer, ta dem när du spytt klart, för annars kan du spy upp dem.

- Jag ligger på 16, optimalt proana-bmi :) (Mitt tillägg: BMI 19-25 är normalt)

- Om du inte är smal är du inte attraktiv. Att vara smal är viktigare än att vara hälsosam. Du måste göra vadsomhelst för att bli small. Du ska inte äta utan att känna dig skyldig. Du ska inte äta dålig mat utan att straffa dig själv efteråt.

Deltagarna i Top Model Sthlm är unga, den yngsta är 16 år, och extremt magra. Modellyrket är glorifierat och många tjejers dröm. Genom att programmet visar en pro-ana kultur skapas ett samhälle med än mer krav på perfektionism. Det tas inget ansvar för följderna, får det vara så? Jag vill att vad-får-publiceras-diskussion skall vidgas och inte endast gälla Mohammed-bilder och brottslingars namn. Vi får inte inskränka på tryckfriheten men alla måste ta ett moralsikt ansvar.

Storlandsting kan öka demokratin.

Sverige är idag uppdelat i län, landsting och kommuner, där varje del har sin specifika arbetsordning. Län är ett regionalt statligt förvaltningsområde, landsting är landets sjukvårds ansvariga och kommunerna är territoriellt avgränsade områden och en administrativ enhet för lokal självstyrelse. Kommuner och landsting styrs genom politiska organisationer med representanter som vart fjärde år väljs av det svenska folket. I Sverige finns idag 290 kommuner och 20 landsting, eller som de ibland kallas, landstingskommuner och 21 län

I DN publicerades den 26 september en artikel som berättade att lokalpolitiker vill rita om Sveriges länsgränser och bilda nya regioner med direktvalda regionparlament. De 21 län som Sverige består av idag skulle då bli sex till nio regioner. Ansvarskommittén är en grupp utsedd av regeringen för att utreda frågan om Sverige bör ha storlandsting. Deras svar är att storlandstingen är bra, och de främsta argumenten är att de ökar demokrativärdet samt ökar effektiviteten. Kommittén menar att genom att kommunerna får mer självstyre får medborgarna en större möjlighet att påverka och vara delaktiga och medansvariga i den demokratiska processen. Ett av lokalpolitikernas argument till en förändring av länen är att regioner skulle ge bättre välfärd eftersom makten flyttas än närmre folket.

På senare år har valdeltagandet i kommun- och landstingsvalen minskat, vilket ger problem med den medborgerliga förankringen vid beslut. Partierna har även under senare år sett tilltagande rekryteringssvårigheter och har ibland svårigheter att fylla sina platser i nämnder. Kan storlandstingen hjälpa till att ändra på denna trend? Ansvarskommittén skriver att ”[d]en lokala och den regionala demokratiska nivån utgör samtidigt en viktig rekryteringsbas för rikspolitiska uppdrag”. De menar med andra ord att då makten i och med skapandet av regioner flyttas närmare folket ger den nya demokratiska nivån en starkare dragningskraft till politiskt engagemang från folket. Vi har därmed, genom ansvarskommittén delvis svarat på frågan om storlandstingen kan ändra på trenden av svikande politiskt intresse bland folket.

Idag är den yttre kritiken mot välfärdsstaten just bristen på legitimitet i genomförandet av sociala program och beslut. Förankringen till medborgarna är bristande och staten har genom stora välfärdsprogram berövat den enskilda människan sin frihet. Den svaga legitimiteten är en aspekt som talar för storlansting. Genom att i storlandstingen praktisera en brukarorienterad förvaltningsmodell kan legitimiteten öka igen. Den brukarorienterade modellen förespråkar att välfärdsstaten styrs på mikro- eller meso- nivå, genom medborgarna och inte som idag, på makronivå, av staten. De nya regionernas ökade självständighet ökar deras möjligheter att själva styra över sin service. Genom att ge brukarna av till exempel sjukvård, dagis, skola och infrastruktur, med andra ord av välfärd, möjligheten att delta i besluten rörande deras service skapas ett större förtroende för de styrande. Den ökade delaktigheten kan ta formen av regionala eller loka val till styrelser för skolor, ålderdomshem eller dagis eller genom att föräldrar och anhöriga engageras frågor och göromål rörande deras användning av de sociala hjälpmedlen. Regionala autonoma politiska system som har rätt att fatta reella beslut och har reella medel för att genomföra besluten skapar större förtroende bland medborgarna. Storlandsting kan ge ökad legitimitet till folket. Medborgarna blir tvungna till att öka sitt deltagande i välfärdsservicen och möjligheten att påverka just hur deras service skall se ut beroende på behovet ökar. I en ökad delaktighet ökar även det sociala kapitalet och tilltron till staten. Enligt den klassiska definitionen på demokrati, folkstyre, så stärks den genom införandet av storlandsting. Även välfärden förbättras eftersom den blir mer individualiserad och därmed kan motsvara varje människas önskemål.

En fråga som dock är värd att ställas är: Är kommunalförbund eller storlandsting det första steget till en Svensk federal stat? Men det är en hel annan uppsats.

Citat

The test of our progress is not whether we add more to the abundance of those who have much; it is whether we provide enough for those who have too little.

Franklin D. Roosevelt 1937

En bild säger mer än tusen ord

En katt bland hermeliner eller Jan Björklund bland allianspolitiker?

Eko-lodis

Min pappa har sagt det länge och nu har även tidningen Fokus styrt in på samma spår. Ekologiska varor är inte så bra som det påstås. Fokus radar upp flertalet punkter varför eko-märkta varor inte är ekologiska:

• Vissa utländska eko-märkta varor innehåller mindre bekämpningsmedel än icke-ekologiska importvaror, men bland svenskproducerade varor är det ingen större skillnad, enligt SLU.

• Efterfrågan på ekologisk mjölk är så stor att den svenska produktionen inte räcker till. I stället köper Arla in sin »eko-mjölk« från Danmark. Det går stick i stäv med regeringens mål att hålla det svenska odlingslandskapet öppet genom att ha betesmark. Dessutom använder danskarna el-chocker i hanteringen av sina kor.

• Sverige har en hård djurlagstiftning. I princip alla mjölk- och nötdjur går ute stora delar av året, ekologiska eller inte. Mjölk- och nötkreatursföretag övergår ofta till ekologisk produktion just därför att de i allt väsentligt redan uppfyller kraven.

Pappa, du hade rätt som vanligt.

Censur

Tryckfriheten är en av de viktigaste rättigheterna vi har men ibland önskar en att det fanns undantag (klicka här ).

Lagens långa arm...

Vad gör en då det ligger en spruta på gatan? Ringer polisen, tänkte jag. Ack, vilket misstag. Sprutan låg i en röd och blå Stimorol påse, endast den bakre änden stack ut.

Efter en presentation och en kort förklaring till mitt samtal frågade den uttråkade polismannen om inte jag kunde plocka upp den och slänga den i soporna. Min innre Florence Nightingale vaknade; smutsiga nålar skall till den gula riskavfalls burken. Människor, sopgubbar, kan sticka sig och bli smittad av gud vet vad. Poliskonstapeln frågade om jag inte kunde titta efter om nålen låg i påsen. Va fan, jag vill inte röra någon gammal spruta. Efter en lätt spark trillade sprutan ut, ingen nål. Bra, då kastar du den då!

Jag vet inte vad som hände men plötsligt stod jag där med en spruta och en tom stimorolpåse i hande, och självklart en stor bit papper emellan. Polisen hade säkert något viktigare att göra, titta på topmodel, jaga försvunna katter eller leka med pistolen.

Våld

Jag träffade en gång en barnsoldat från Somalia. Nu är han stor, eller, större i alla fall, strax över tjugo fyllda. Han vaknar på morgonen men bilder av blodiga kroppar blinkandes framför ögonen och en oerhörd suktan efter tröst. Tröst köper han lätt på plattan i Stockholm, i skiftande styrka och mängd beroende på minnenas omfattning och kraft. På dagarna driver han omkring, rastlös i kroppen. Han behöver pengar till att köpa tröst. En vän utan namn föreslår att de ska råna en kiosk på något torg och idén låter lockande. Han skulle få pengar till att köpa tröst i flera dagar framåt. Vännen hade två pistoler, inte sådana av plast från Butriks, utan riktiga, tunga, kalla och svarta pistoler. Han fick en och siktade mot en soptunna lite längre bort. Den var mycket lättare än automatgevären han hade som liten, lättare att sikta med men svårare att avfyra, det kom bara ett skott åt gången. De tog bilen till torget på andra sidan stan, på vägen hämtade de upp en vän till vännen som blev chaufför. Musiken dunkade i högtalarna.

Kiosken är ganska stor, nästan som en liten butik. Den har en avdelning med video- och dvd-filmer, bara gamla dåliga, och en del för spel. Han hade varit där en gång förut så han viste. De hade beslutat sig för att ha mössor för ansiktet, så som dom brukar ha på film. Mössor hade han aldrig som barn, då var allas ansikten synliga. Han var stark, han var häftig, han ägde hela världen. Vännen och han drog ner mössorna, stoppade pistolen i byxlinning, det hade han också sett att de gör på film, och hoppade ur bilen. Chauffören satt kvar, med bilen igång och musiken på dunk. Det var sent och ganska mörkt, de syntes mindre då. I butiken fanns ägaren, en snygg brud med tuttar och stora ögon, en tant med käpp och en mamma med tom barnvagn. De gick fram till kassan, drog sina pistoler, samtidigt, precis som under drillen och berättade sitt ärende. Vännen vände sig om och sa till tanten, bruden och mamman att ta det lugnt, ingen kommer att skadas. Ägaren öppnade kassan och tog fram en påses som han började fylla. Hela dagskassan, det var mycket pengar, det var ju lördag. Skulle nog bli tröst för två minst veckor. Ett bang hördes, eller var det ett skott, han viste inte riktigt. För säkerhetsskull vände han sig om och avfyrade, tre skott, bang, bang, bang, ett halvt varv till och bang. Alla var döda, till och med bruden med tuttarna. Med ett lätt axelryck tog han påsen, vände sig till vännen, och gick sen stilla ut för att sätta sig i bilen. Nu var det bråttom, de måste bort från kiosken. Han hade tröst i fickan, de räckte till alla tre, de behövde inte stanna på vägen. Då åkte till vännens vän, chaufförens lägenhet. Där fanns inga gardiner men persiennen var neddragen. Han var sugen på glas och chokladsås, kanske lite maränger också. Musiken dunkade i takt med det ökade lugnet i bröstet.

Mörkret kommer och vägarna kryper närmare. Han har inget tröst, det är så dyrt här, svårare att få tag i. Det kliar i fingrarna, i knäna och i huvudet. Ingen ro, hjärtat dunkar. Han går runt, runt i en cirkel på det lilla golvet, fyra timmar till upplåsning. Runt, runt, tre timmar till upplåsning. Framför ögonen blixtrar bilder från förr, barn som skriker, döda människor i högar, gamar och hus i lågor. Han ruskar på sig, en halvtimme till upplåsning, han är tuff, han är stark, his on topp of the world. Upplåsning. Han sträcker på sig, tar fram den grymma blicken, det hårda ansiktet, spänner den muskulösa överkroppen och går lätt haltande och släpande ut i korridoren. En ny dag och ingen kan ta hans stolthet ifrån honom, inte ens de djävla plitarna.

Citat

Vi är alla tillfälliga gäster i varandras liv
Jonas Gardell

Porr på anstalt

Diskussionerna om porr på flängelsen har varit lika heta som en strippa med några hundralappar i troskanten. Många anser att det bör förbjudas, andra att det bör förbjudas men endast för sexförbrytare med ytterligare några tycker att det överhuvudtaget inte bör förbjudas. Själv är jag av den uppfattning att det i Sverige lagstadgas om allt för mycket. Sverige börjar likna Huxleys absurda framtids vision i boken ”Brave new world” från 1932, där invånarna förbjuds läsa Shakespeare då texterna kan lede till allt för frigörande och romantiska idéer hos folket.

En person dömd för brott döms även till behandling. På statens anstalter och rättspsykiatriska inrättningar skall det ständigt ske en vård att anpassa kriminella till samhället oavsett brott (se här). Porrens vara eller icke vara bör vara ett beslut sprunget ur en vårdsynpunkt och grundas på vetenskapliga bevis. Varje individs behov av en porrfri miljö bör värderas av läkare såväl som psykolog.

En aspekt en sällan läser om i porrdiskussionen är arbetsmiljön för personalen på anstalten eller den rättspsykiatriska inrättningen. Efter en sommar som plit är jag så less på porr att om jag ser en till oskyldigt leende flicka med en kuk i arslet och en munnen kommer att skrika högt. Porrbilderna cirkulerar såväl hos intagna som hos personalen. Den som tror att anstaltsanställda skickar viktig e-post till varandra har mer eller mindre fel, gång efter annan kommer en bild med ”vackra flickor”. Har än idag inte sett en e-post med läckra hunkar.

Personalens utflykt i porrens värld är dock lindrig i jämförelse med cellerna, vilkas väggar är tapetserade av olika nivåer av porr. Som personal måste vi dagligen grundligt visitera de intagnas celler. Vare sig vi vill eller inte är vi tvungna att mötas av bilder så magstarka att det i dagar efter vänder sig i magen. Vid utstädning av cellerna skrubbar vi väggar och golv av diverse kroppsvätskor. Jag kan inte se någon annan arbetsplats som dagligen utsätts av något sådant. Porrproblemet kan med anledning av detta minskas för att sedan försvinna från anstalterna med hjälp av arbetsmiljölagen.

Kriminalvård i ett nötskal

Ett flertal artiklar i tidningar har diskuterat avsaknaden av vård inom kriminalvården. Efter några år som kriminalvårdare hävdar jag motsatsen. Många av våra klienter lever efter egna regler, normer och lagar och tar inte hänsyn till varken andra medmänniskor eller samhället. På anstalter med högre säkerhet har vi många regler som skall följas, en del förvisso ogrundade medan andra är väldigt bra. En stor del av vården, anser jag är, att lära sig följa allmänna regler, att visa hänsyn och respekt, följa andras direktiv samt att leva med begränsningar. I samhället utanför murarna är det få eller ingen människa som får gratis vård och läkemedel när de knäpper med fingrarna, ingen som får komma och gå som de vill till jobbet eller tre gratis mål mat om dagen. Visserligen har vi som inte är intagna möjligheter att ringa vem vi vill, umgås med våra vänner och gå ut efter klockan åtta på kvällen.

Det är återanpassningen till samhället som skall vara i fokus, och genom att låta intagna på landets fängelser att göra lite som de vill kommer endast att resultera i fortsatt kriminalitet. En central egenskap hos de interner jag har träffat är den enorma egoismen. Världen snurrar självklart runt dem och varför ska en då tänka på andra. Alla kriminella på fängelse är inte lika och har inte samma beteende. Det hårresande är dock att de som är modiga nog att gå mot strömmen, har en önskan om att komma ut men aldrig in igen och att göra något av livet, snart påtvingas, manipuleras och hotas till att bli som alla andra.

Disciplin är inte svaret på allt, det måste även finnas forum att tala om och utveckla empati och moral, där de kan lära sig vad medmänsklighet handlar om. Men, det behövs även motivation. När en intagen nyligen skulle mucka bad han kriminalvården om transbort till sin hemort i norra Sverige. Jag påpekade att det är väldigt enkelt att resa norrut, det går tåg varje dag. Den intagna svarade med att han inte kommer att komma på tåget för om han inte få skjuts så kommer han att hamna på plattan, dra en lina och sen vara fast igen. Med andra ord, motivation är viktigt annars är det raka spåret tillbaks i kriminaliteten.

En lösning på problemet är svår att finna, men en sak är säker, ”beslutsfattarna” bör komma ut på landets anstalter för att verkligen lära sig hur det fungerar.

Kriminalvårdare

Kriminalvårdare som varit i tjänst en längre tid får en speciell blick, ett eget beteende och en kyla som liknar Antarktisk isar. Att jobba på en anstalt eller ett häkte är psykiskt och emotionellt tärande om en inte har en hög integritet. Jag har ofta fått frågan hur det känns att arbete på fängelse och kan sällan svara. Det är ett jobb som alla andra jobb med skillnaden att vi vårdare måste gå genom metalldetektorer, bära en hög med nycklar och alltid låsa dörren efter oss. Att vara ung vårdare av kvinnligt kön kan ibland vara svårt, både med tanke på arbetskamraterna och på de intagna. Arbetskamraterna är misstänksamma och tror att bara för att en är tjej kommer en att bli kär och därmed ge den intagne favörer. De intagna försöker att charma en med blickar, ord och en snabb ”oskyldig” klapp på axeln. Varje år brukar någon tjej falla för charmen, så misstänksamheten är förstålig. Jag har redan fått flertalet kärleksförklaringar, det är värre än att stå ensam på dansgolvet klockan två en lördagskväll. Under mina 27 år har jag aldrig blivit så raggad på som under den månad jag tillbringat här, jag vet inte om det säger mer om mig eller de intagna. Ett vet jag säkert, jag kommer aldrig bli fast på anstalten, jag vägrar att bli en kriminalvårdare.

Apropå pride

Hade ett samtal med några av mariefredsanstaltens intagna här om dagen, ämnet var homosexualitet. Med tanke på att Pride festivalen går av stapeln denna vecka tänkte jag återberätta några väl valda sekvenser ur konversationen.

Diskussionen inleddes med
"Vad tycker du om homosexuella som har barn?"
"Det tycker jag är helt okey, så länge barnen mår bra."
"NEJ" hördes skalra mellan väggarna i rummet, "bögar skall inte få ha barn, då plågas ju barnen och homosexualitet är fel enligt bibeln."
"Det är mycket som är fel enligt bibeln, att döda någon, att stjäla och att vara otrogen" säger jag och sveper med handen över rummet.
"Det är ojust mot barnet om det har två pappor"
"Men är det inte viktigast att barnet mår bra, och inte har föräldrar som pundar eller misshandlar?" frågade jag.
"Jo, men barn är elaka mot barn som har två pappor."
"Det beror ju på att du och andra homofober lär era barn att det är fel och dumt att ha två pappor, det beror ju på samhället och inte på barnen"
"Men det är ju fel och barn som har två pappor riskerar ju att bli bög, man uppfostras ju till att bli homosexuell"
"Så om man har kriminella föräldrar så blir man kriminell?"
"Nä, man får ju disciplinera barnen"

Diskussionen avslutas med kommentaren:
"Men det skulle vara häftigt att ha två snygga mammor"

Arbete eller arbetslöshet, det är frågan

Diskussionen kring höjd eller sänkt arbetslöshetsersättning är en het potatis i dagens Sverige. Den nya regeringen har nyligen gjort större förändringar, vilket resulterat i sämre villkor och ersättning för den som blivit av med jobbet. Många röster har höjts, framförallt från den vänstra sidan av den politiska linjen, som är negativa till alliansens nya politik. Fregert och Jonung skriver i sin bok om makroekonomi att låga arbetslöshetsersättningar är en av förutsättningarna för att människor skall komma in på arbetsmarknaden. För höga ersättningar genererar ett klimat där en del föredrar att vara hemma istället för att ta ett arbete som är lågavlönat. Jag har hört flertalet historier om att invånare i detta, som oftast anses, hederliga land väljer arbetslösheten framför arbete.

Vad är då en hög eller låg arbetslöshetsersättning? En sak är klar, för hög är den då människor väljer arbetslöshet framför arbete. Det är svårare att definiera vad som är för låg ersättning. Självklart måste människor klara av att leva och klara sig för dagen. Dock har människor en stark tendens att leva efter sina inkomster och har svårt att anpassa sig till en lägre livsstil än vad de är van vid. Själv är min inkomst ungefär 4 500 kronor i månaden av vilket jag lever gott, trotts hyra och andra räkningar. Jag anser att vi måste ställa högre krav på arbetslösa, bland annat genom att sänka ersättningarna. Det måste dock finnas en lägre gräns, varje individer är egna och har olika behov, därför måste även ersättningen individualiseras.

Alliansen har även förändrat förutsättningarna för de arbetslösa och ställer högre krav på att arbete skall sökas från första arbetslösa dagen och att detta skall göras över hela landet för att denne skall få någon ersättning. Att flytta dit det finns arbete är lätt för mig som inte har några starka band någonstans men kanske inte lika enkelt då en har hus, och är väl etablerad i ett samhälle. Jag anser att även trygghet i livet är centralt för hur snabbt en arbetslös kommer tillbaka in i arbete. Här kan nämnas Värnamo och Gnosjö regionen, vilket jag skrivit om nedan, där arbetslösheten är lägst i landet och där människorna känner en hög trygghet.

Förtoende och låg arbetslöshet går hand i hand.

Värnamo verkar vara ett bra ställe att bo på. För några dagar sedan rapporterades att området hade den lägsta andelen sjukskrivna i förhållande till andra delar av Sverige. Tidningen Fokus berättade att Värnamo- och Gnosjöregionen är den regionen i landet som har högst andel utlandsfödda svenskar i arbete. Varför lyckas just denna region med något som borde vara självklart för hela Sverige?

En anledning sägs vara den goda stämningen mellan invånarna, ett förtroende till varandra som bygger på ett gott föreningsliv. Det jag främst har i tanke när det gäller Värnamo- och Gnosjöregionen är öppenheten till olika religioner och de återkommande besöken i olika trosinrättning. En inom statsvetenskapen känd man, Robert Putnam, har beskrivit föreningslivet i norra Italien som en del i den groende demokratin och företagsamheten där. Putnam menar att redan på 1800-talet då Italienarna i de norra delarna av landet samlades för att tillsammans gå i kyrkan, samla på frimärken eller utöva någon slags idrottsaktivitet skapades ett system där människor kan lita på och förlita sig till andra. Norra Italien jämfördes med södra Italien där inga samvaroaktiviteter har existerat vilket visade att de södra delarna har dålig eller ingen företagsamhet, inte litar på samhället och saknar demokratiska system.

Göran Brulin har senare gjort en jämförelse mellan norra Italien och Gnosjöregionen. De båda områdena har mer likheter än vad Gnosjöregionen har med till exempel Malmö. Anledningen är just det som Putnam kommit fram till och vilket jag nämnt ovan nämligen föreningslivet. Fokus berättade att de anordnas välkomst träffar för nyinflyttade invandrare och att dessa får en fadder familj som de kan vända sig till och få hjälp av. Redan från start undersöks möjligheterna till jobb och/eller utbildning och alla får guidning till vad som passar just dem. Ett stort förtroende och en tillit till varandra skapar även en miljö där färre blir utbrända och därmed långtidsarbetslösa, där arbetsmoralen är högre än lustan att stanna i sjuksängen.

Kan hela Sverige anpassa sig och skapa en Gnosjöregion? Knappast, det tåget har redan gått men nya kan byggas upp. Det tar självklart en hel del tid men Rom byggdes inte på en dag. Jag tror att Sverige och alla svenskar kan skapa något som liknar ett nationellt Gnosjö, men då gäller det att vi samarbetar.

Överförmyndarhet

Inom sjukvården har det redan hänt och nu är kriminalvården på gång. Det är rökförbudet jag talar om. Den 28 juni infördes rökförbud på anstalten Mariefred, en del anstalter har redan infört förbudet medan andra är på god väg. Det är inte de intagna som förbjuds röka utan personalen. Det hela grundar sig i att rökning är farligt. Om personalen vill röka under arbetstid räcker det inte att vara utomhus, utan personen måste utanför murarna och bortom anstaltsområdet (vilket sträcker sig ca en kilometer från muren).

Inom sjukvården infördes rökförbud för några år sedan, det innebär att patienter och personal måste gå några meter från entréerna för att röka. Detta beslut grundas på att personalen och patienter skall få en dräglig miljö, vilket är högst legitimt. Att upprätta specifika rökrutor är inte detsamma som att förbjuda rökning.

På landets anstalter och häkten är det ledningen, utan samtycke från personalen, som har fattat ett beslut. Att tvinga någon att sluta röka är att ta ifrån människorna sin självbestämmande rätt och samtidigt kasta paj i deras ansikten. Kriminalvårdsanstaltens ledning sitter och smäller de rökande vårdarna på fingrarna medan de själva lägger in en prilla under läppen. Kommer nästa steg bli att förbjuda vårdarna att köra till jobbet, dricka alkohol eller att äta onyttig mat eftersom samtliga av alternativen kan var ohälsosamt och samhällsekonomisk ogynnsamt?

Rökarna har erbjudits 1800 kr till nikotinplåster och tuggumi till hjälp för att slippa begäret. Vi icke rökare får nöja oss med att titta på när rökarna hämtar ut sina plåster för att senare på jobbet smyga undan i ett hörn och röka.

Lervälling...

Är detta norra Sverige eller en motorväg i Ryssland, vad tror du?

Fortsättning följer...

Nu är den sista korven rökt, försäkringskassan vill inte betala ut min sjukskrivning. Tidigare har jag berättat historien om försäkringskassan och här kommer fortsättningen. Idag talade jag med min nya handläggare som berättade att de troligtvist inte kommer att betala ut några pengar eftersom jag i samband med min sjukskrivning inte hade arbetat i Sverige, jag var ju endast student innan jag reste. Den tid som samtliga handläggare har lagt ned på mitt ärende om sjukersättning måste i arbetstid ha överstigit de 4000 kronorna de är skyldig mig, med råge. Hade de betalat ut pengarna på en gång hade de sparat en hel del till staten.

Att Sverige skulle vara ett välfärdsland är ett stort skämt, det är många som faller mellan stolarna. En vän till mig opererade ett knä för ett år sedan, vilket är ett mindre ingrepp men ett ingrepp som kräver vila och stilla träning efteråt. Försäkringskassan ansåg henne för frisk för att få sjukpenning och a-kassan tyckte hon var för sjuk för att stå som arbetssökande. Det krävs i princip att en är frisk för att orka vara sjuk.

Den nya regeringen har uttalat att de vill totalrenovera försäkringskassan. Flertalet kontor skall läggas ned och telefonbekänningen skall öka. De säger att det ska bli mer effektivt men jag vet inte. Jag tror att antalet och utformningen på de olika blanketterna måste ändras, individualitet beaktas och effektiviteten öka. Men att nämna effektivitet i samband med byråkrati är som att svära i kyrkan

Det sista beslutet har inte kommit än nu, men försäkringskassan kan räkna med ett riktigt helvete om de skickar mig ett negativt svar.

15 minutes of fame

Alice Timander har lyckats med det som många drömmer om, nämligen att bli känd för absolut ingenting. Redan i unga år började hon gå på galapremiärer i hopp om att någon gång bli skådespelerska. Hon har haft mindre roller i ett fåtal filmer men är inte känd för sin talang. I dokusåpa efter dokusåpa kämpar vanliga Svensson om ett stund i rampljuset och blir sedan Robinson-Robban, Big Brother-Linda eller Idol-Måns med hela svenska folket, men endast för ett tag. Alice Timander blev känd för att just vara Alice Timander, Sveriges svar på Dolly Parton (om man bortser från rösten), blond, intelligent och rapp i käften.

Alice Timander somnade stilla in i sitt hem igår, 91 år gammal.

Godismonster

Life is like a box of chocolate, you never know what to get säger Forest Gump i filmen med samma namn. Översatt till svenska blir det ungefär; livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får. Jag tycker mycket om detta uttryck eftersom det stämmer så bra. Det är inte endast ovetskapen om hur pralinen kommer att smaka som är en bra liknelse till livet utan människor sätt att angripa en chokladask speglar väldigt bra deras personlighet. Alla människor äter pralinerna i chokladasken på sitt unika sätt.

Min mor till exempel, tar en tugga från chokladbiten, är den inte god så lägger hon tillbaka den halvtuggade biten i asken och fortsätter till nästa. Hittar hom istället en bit som hon tycker om skyndar hon sig att ta alla som är likadana innan någon annan hinner. Min far säger sig vilja spara sin bit av chokladasken till senare. När han väl öppnar locket så ligger där endast några få bitar och de flesta är halvätna, vilka han börjar med att sätta i sig. Den ena av mina systrar sitter länge och begrundar vilken av bitarna som kan vara godast. Efter en bra stund med asken i knäet tar hon den utvalda biten och äter den med ett långt mmmm lysande i ögonen. Själv tycker jag inte om chokladpraliner, de är för söta och sliskiga och ser ofta väldigt plastiga ut, vad det säger om mig vill jag inte ens tänka på.

Nästa gång det står en chokladask på bordet med ett sällskap runt om, titta extra nog på hur de väljer ut sina bitar, du kan lära dig väldigt mycket om personerna i fråga.

Vi lever i en datoriserad värld.

Nyligen har Karolinska Institutet påbörjat terapi via nätet. Det innebär att psykiatriker eller psykolog håller kontakten med sina patienter via e-post och kommer aldrig att träffa dem personligen. Detta är något som i framtiden kommer att ge ett minskat behov av utbildad personal och mindre lokalkostnader. En person som lider av depression eller tvångssyndrom är ofta isolerad och har svårigheter att komma ut i samhället. Att få behandling via nätet kan då vara både positivt och negativ. För en person som aldrig annars skulle gå ut för att ta kontakt med psykiatrin har nu möjligheten via nätet, förutsatt att de har Internet hemma. För en person med andra svårigheter kan finna ännu en orsak att inte lämna hemmets lugna vrå.

För endast några dagar sedan dödades en polisman i Nyköping av en psykisktsjuk man som tidigare har begått mord. Han har flertalet gånger sökt hjälp hos psykiatrin men inte fått hjälp. Jag tror knappast att mordet skulle ha varit ogjort om han fått hjälp via nätet istället. All typ av vård kräver en mänsklig kontakt, att se någon i ögonen, att prata och komma nära, känna av signaler och se ett kroppsspråk, vilket nätet knappast kan bidra till. Det har gjorts djurförsök på apungar som suttit instängda i en bur. Den ena apungen fick mat men ingen ömhet, den andra fick ömhet i form av en metallapa inlindad i apskin men ingen mat. Det visade sig att apungen utan mat levde längre. Vad vi lärt oss av detta, förutom att människan är grym, är att närhet och ömhet är viktigt. Med andra ord bör den huvudsakliga psykvården ske i ombonade rum med en vårdare som patienten känner tilltro till.

Något att tänka på

Det krävs goda byråkrater för att hålla en välorganiserad ineffektivitet i gång.

Henrik Tikkanen

Min man och mina barn

I ett tidigare inlägg berättade jag om mitt och försäkringskassans kärleksförhållande. I den senast i fyllda blanketten blev jag ombedd att fylla i namn och personnummer på min make och alla mina barn. Alternativet att en inte har någon man utan istället kanske är singel, homosexuell, queer, steril eller inte är intresserad av egna barn fanns inte.

Min vän Fredrik gjorde nyligen ett inlägg på STV opinion samt ett framträdande i SVTs Agenda där han beskriver hans version av hur Sverige ser ut 2020. Fredrik önskar att människan skall ha möjlighet att utnyttja sin fria vilja och att samhället och staten skall formas därefter. För mig är det en dröm, lika svår att nå som för Fredrik att vandra upp till toppen av Kilimanjaro. Så länge staten och folket inte helt bryter med den kristna tron och de kristna värderingarna kommer vår byråkrati att präglas av dess etik. Det är från kristendomen mallen för den typiske svensken kommer, om mannen och kvinnan i en symbios med barn lekandes runt fötterna. Eftersom jag inte har någon man eller några man innebär det då att jag inte får mina pengar? Knappast, men faktum är att det togs för givet att jag var gift och hade barn, vilket är att gräva sin egen grav. Om Sversige skall hinna förändras till år 2020 är det bäst att byråkratin lägger på ett kol.

En uppmaning till staten och alla byrokratiska blanketter från allas våran Nalle Puh:

Kom inte försent till det du vill komma i tid till

Livets parodi...

… stavas F Ö R S Ä K R I N G S K A S S A N. För över ett år sedan bodde och arbetade jag i Norge i 12 dagar. Efter 12 dagars hårt arbetande blev jag sjuk och återvände hem till Sverige igen. Här träffade jag läkaren som skrev ett intyg, fyllde i några av alla försäkringskassans blanketter och lämnade in dem. I flera månader hörde jag inte ett ljud från försäkringskassan och när jag tillslut ringer upp dem får jag beskedet att jag har skickat in fel blanketter och att det är mitt fel att ingenting hittills hänt. Eftersom jag bott i Norge ansåg försäkringskassan att det är norska motsvarigheten till försäkringskassan som ska betala min sjukskrivning och skickar mig en hög blanketter till. Detta resulterar i ännu ett samtal till försäkringskassan där jag förklarade att jag endast arbetade i Norge i 12 dagar samt att jag talat med Norge och att det sagt att jag inte får några pengar från dem eftersom jag arbetat där för kort tid där. Nästa steg blev att skrota de gamla blanketterna och istället att fylla i nya som jag skulle få postade till mig men som aldrig kom.

Vid det årsskiftet 2006 skrev jag mig i en annan av Sveriges tätorter. När jag några veckor senare kontaktade försäkringskassan igen för att höra när mina pengar kommer så blev svaret att det inget kan göra eftersom jag har bytt hemort. Jag kontaktar den försäkringskassan i min nya hemort som vänligt men bestämt berättade att de inte tar över mig förrän årsskiftet 2007. Nya samtal gjordes och nya blanketter fylldes i. För cirka en vecka sedan damp det ner två blanketrar för arbete utomlands. Jag ringde åter upp försäkringskassan och förklarade att Norges ekonomiska del i min sjukskrivning är utesluten. Svaret blev att jag ändå skulle fylla i blanketten.

På blanketten skall jag deklarera mitt medborgarskap, mitt inresedatum i Sverige, hur länge jag tänkt stanna här och vad jag skall göra, om jag har svenskt uppehållstillstånd, min makes och mina barns personuppgifter samt min utländska adress. Eftersom jag är född och uppvuxen i Sverige och endast planerade att arbeta i Norge i 2-3 månader så borde jag ha kvar mitt uppehållstillstånd och medborgarskap samt en god anledning att vistas i Sverige.

De som tycker att Sverige har många sjukskrivna skall föröka sig på att söka sjukbidrag, det är inget en gör frivilligt. Är en inte sjuk innan så lär en bli det efter några samtal med försäkringskassan. En sak är säker, som systemet är nu gör försäkringskassan mer skada än hjälp och en stor reform måste till.

Att blanketten tar för givet att jag har make och barn under 16 år är en historia för sig, vilket kan debatteras i det oändliga. Ni får hålla till godo, det kommer någon annan dag.

Att vara hatad av många

Ett jubel utbröt på läktaren när det stod klart att Sverige vunnit med 3-0 i fotbollsmatchen mot Danmark. Inte riktigt lika glada var de danska suportrarna. I 88:e minuten slog den danske backen Poulsen med ett knytnävslag Marcus Rosenberg i magen. Efter att domaren delat ut ett rött kort till Danmark och en straff åt Sverige kommer en missnöjd dansk suporter inrusande på planen, med siktet inställt på domaren. Domaren avbryter matchen och beslutar efter över läggande att Sverige vinner med 3-0.

I en överblick på danska tidningars webbsidor får matchen förvånande lite publicitet. I ett tappert försök har de dock försökt att skylla incidenten på Sverige eftersom huliganen är bosatt på vår sida av kvarken. Hur det i dag känns för den in låste och förmodligen backfulle suporten står ej, men jag kan tänka mig att ångesten är svår.

Att vakna upp morgonen efter att ha angripit domaren i ett överilat försök att hjälpa sitt hemlands fotbollsspelare är dock lindrigt i jämförelse med vad Tony Blair måst känna varje morgon han vaknar och måste erkänna för sig själv att han lurades av Bush övertalning och gick in med trupper i Irak. För inte kan väll Blair på eget bevåg ha gjort något så dumt utan att först blivit supen under bordet av sin presidentkollega. Att Blair nu tvingats avgå pågrund av engelskmännens missbelåtenhet är väl det mest demokratiska som skett i samband med Irak kriget, för inte kan en kalla USAs intåg ett försök att uppnå demokrati, även om Bush gärna vill få det att framstå så. Att Blair är lika illa omtyckt som den danska suporten är idag är självklart, skillnaden är att suporten i sinom tid kommer att glömmas bort men det kommer aldrig Blairs misstag att göras.

Påve påverkan

Påve Benedictus XVI sade i ett uttal till pressen att politiker som är tillåter abort bör bannlysas från den katolska kyrkan. Är inte det som att hota ett barn med glass om denne inte städar toaletten?

Ett datum för fred?

Den demokratiskt ledda kongressen beslutade i tisdags att de amerikanska trupperna skall dras tillbaka. På fyra års dagen av det uttal som republikanen Bush gjorde om kriget i Irak , nämligen "uppdraget slutfört", deklarerade presidenten att han la in ett veto mot lagförslaget om reträtt med motiveringen:

Att bestämma ett datum för reträtt

är att bestämma ett datumför misslyckande

och det vore oansvarigt.

Jag är mot Amerikas krig och har alltid varit men måste, fast det svider, hålla med Bush i hans uttal. Har en gett sig in i leken får en leken tåla. Amerika inledde ett krig mot Irak för att störta en diktatur men har skapat något än värre nämligen ett land i anarki, där mord i stil med Virginia Tec sker varje dag. Uppdraget är långt ifrån slutfört, det har knappt börjat, ett skepp fullt med passagerare kan inte lämnas att sjunka.

Irakier är långt ifrån inkompetenta och skulle med all säkerhet klara sig själva men det finns en orolighet bland folket och en svaghet i parlamentet som skapar en ogynnsam miljö för fred. Det var fel av USA att gå in i Irak från första början men har de en gång bakat kakan får de äta den oxå.

En varm vår

Marmånad har varit den varmaste i Sverige på hundra år. I Malmö blommade körsbärsträden och Bo 01 var fylld av sollapande glass ätare med nyinköpta Dior solglasögonen på näsan. DN:s nätupplaga skriver att marsmånad 2007 har varit 4-6 grader varmare än tidigare år. Vetenskapsmännen/kvinnorna tvistar om det är ett historiskt återkommande fenomen eller om det är en effekt av växthuseffekten. Utan att vara en vetenskapskvinna skulle jag säga att det är båda. Lite historia och lite växthuseffekt summerar en varm mars månad 2007.

För ett tag sedan tittade jag på halva Al Gores film En obehaglig sanning, såg inte slutet då DVD-skivan hade för många och stora repor, som beskriver effekterna av vår energi konsumtion. På ett mycket pedagogiskt sätt beskrev han att medeltemperaturen i världen stigit, naturkatastroferna ökar och att öknarna snabbt växer sig större. Gore visar på att den naturliga uppvärmningen är historiskt sett ovanlig och att detta beror på de ökade utsläppen av växthusgaser. Kontentan av filmen är att varje individ men framförallt staterna måste ta sitt ansvar för att hindra att ozonlagret ytterligare tunnas ut. En extra känga delades ut till USA och George Bush d.y.

Att marsvärme är en direkt följd av växthuseffekten är lika troligt som en räv har sin lya i hönsgårn`. Däremot är det en viktig väckarklocka som alla borde lyssna till, även Michel Schumacher och hans kollegor.

Att kolla in...

... ett väldigt intressant inlägg på SVT opinion om den goda svenska individens möjlighet att passa in i den statliga mallen 1A.

I leijonets borg

Lars Leijonborg har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och klivit av posten som partiledare. Det var med en gnutta medlidande jag såg en skärrad man avtacka sig sin post, jag undrar hur det känns att vara offentligt illa omtyckt. Märk väl, bara en gnutta medlidande, för det tog en så lång tid innan Leijonet hade morrat fram sina ord att jag ledsnat och bytt kanal. Det går fortare att läsa det han vill föra fram, och det säger jag som dyslektiker.

Det är dock inte för sävligheten som Leijonborg kliver av posten utan på grund av påtryckningar från framförallt sina egna och media. Efter tio år på posten, utan att egentligen vara en framträdande ledare, har han nu gjort sitt och misstagen från både hans och partiets sida målas ut i löpsedlarna. Han framstår ofta som det svarta fåret i alliansen, som uttalar sig plumpt och driver frågor som får de andra partierna att skämmas.

Nu börjar det intressanta, nämligen att utse en ny partiledare för folkpartiet. Frågan är om de kommer att gå sossarnas väg och följa modet genom att tvinga igenom en kvinna på platsen eller fortsätta gå sin egen väg. Med tanke på att deras folkliga stöd sjunker, med undantag från några få eldsjälar, så borde de följa modet. En lagom kvinna som är lagom socialliberal och lagom folkkär samt har lagom många svenska gener, och det stavas inte Jan Björklund.

Straffbart att vara miljövänlig

Vår värld är sjuk och det är vi människor som är viruset. Rapporter om miljöförstöringens konsekvenser fyller tidningarna tillsammans med en bedjan att varje individ drar sitt strå till stacken. Staten hjälper de som vill ändra sina levnadssätt till ett mer miljövänligt sådant genom ekonomiska bidrag av till exempel miljöbilar och borrning av bergvärme. Jag har varken bil, hus eller god ekonomi men försöker genom sopsortering, återanvändning av papper, avstängda elektriska apparater samt handling av ekologiska varor att bidra med det jag kan. Att försöka leva ekologiskt är dyrt och jag får inte ett öre i bidrag av någon. Nu vill Norrmejeriet höja priset på ekologisk mjölk för att på så sätt öka tillgången på den ekologiska mjölken. Den mellanskillnad som skapas av höjningen skall oavkortat gå till ekoproducenter.

Det är alltså vi som redan är miljömedvetna som skall finansiera att mer ekoproducerad mjölk finns i kyldiskarna. Frågan återstår dock, om fler kommer att konsumera en mjölk som blir än dyrare. Logiken i prishöjningen saknas, om priset på miljövänliga bilar höjdes skulle knappast fler köpa dem. Människan är smart men är ej så långsiktig i sitt tänkande.

Emma...

... är namnet helstoppad fåtölj i nyrokoko med rundad rygg och korta armstöd.

...ett namn av tyskt ursprung, troligen kortform av namn på Ermin-, Irmin- 'hög', 'väldig'

...en drottning av England, Danmark och Norge.

...en tysk feministisk tidskrift, med undertiteln Zeitschrift von Frauen für Menschen.

Sommarjobbsstress

Sommaren närmar sig med stormsteg och stressen över att inte få ett jobb ökar för var dag som går. Som student står jag utan inkomst från maj till september vilket skapar en ängslan över hur hyran skall betalas, maten inhandlas och räkningar erläggas. Vad kommer att hända om arbetslösheten drabbar och inkomstkällan lyser med sin frånvaro. Den relativt nyinträdda regeringen har förändrat A-kassan på så sätt att studenter numer inte berättigad ersättning vid arbetslöshet. Flertalet av mina studentvänner har ännu inget jobb och oron tar all energi från studierna. Studenter har ingen fallskärm eller någon bonus, vi har inte rätt till a-kassa och varken pensions- eller socialförsäkringsgrundande inkomst, en skulle med andra ord kunna säga att vi står rumpan bar.

En studentvän till mig väntar sitt första barn. Efter noga efterforskningar och timmar av letande genom papper står det klart att student inte har en socialförsäkringsgrundande inkomst vilket resulterar i att den kommande tiden som skall vara alldeles underbar kommer att bli en ekonomisk fight.

Samhället ställer högre och högre krav på att folket skall utbilda sig men för samtidigt en sådan politik att det för akademiker kan innebära stora ekonomiska förluster. När vi är färdigutbildade måste vi få ett jobb dagen efter examen eftersom vi inte får någon a-kassa, utöver det skall vi betala tillbaka studielånen och hämta in på förlorade pensionspremier. Staten styr med båda händerna men frågan är om högerhand vet vad vänster gör?

Trafikstopp

På DN:s nätupplaga står att läsa att Mariestads kommun vill ha ”fru Gåman” istället för den traditionella ”herr Gåman”. Kommunstyrelsens ordförande säger i ett uttalande att: I jämställdhetens tecken tycker jag att det skulle passa alldeles utmärkt. Jämställdhet är ett vackert ord och bör inte nötas till smågrus. Det finns många områden där kvinnors ställning måste förstärkas och gatuskyltarna är inte en av dem. Att ändra en gatuskylt så att den ser mer feminin ut är, anser jag, riktiga uppmärksamheten från den verkliga frågan; könsmaktsordningen.

Jag har aldrig tänkt på ”herr Gåman” som man utan en asexuell varelse som ska guida zebrafolket över vägen. Att lyfta frågan om en manlig eller kvinnlig Gåman skapar en diskussion som egentligen inte finns. Det förstärker den samhälleliga klyftan mellan de olika könen och stjälper snarare än hjälper jämställdheten.

Tvångsförflyttning

I dagarna har diskussionen om de arbetslösas rätt osat hett. Borgarna vill att den arbetslöse skall tvingad flytta till annan ort då arbete erbjuds. Detta skall ske redan från den första arbetslösa dagen. Vid en debatt på SVT:s nyhetsmorgon (fredagen den 23 mars) argumenterades det att flytten skulle öka antalet sysselsatta, vilket är en matematik som jag inte får summan av. Erinra att en individ med respektive och två barn blir uppsagd och efter en vecka får arbete i ett samhälle 30 mil bort. Skall individen flytta utan sin familj? Eller ska den respektive säga upp sig, barnen tas från dagis eller skola för att flytta med? Problemet då är att en annan familjemedlem blir arbetslös, skall den så i sin tur tvingas flytta någon annanstans? Frågetecknen är många och i väntan på att de skall rätas ut hoppas jag att arbetslösa med familj finner det i sitt hjärta att leva utan sina anhöriga, för Sveriges skull, för vår ekonomis och vår höga arbetslöshetsnivås skull.

Homopar får säga ja

På SVT:s hemsida står att den svenska kyrkans ledning har bestämt att homosexuella par får ingå juridiskt bindande partnerskap i kyrkan. De vill dock inte sträcka sig så långt att kalla det äktenskap, för äktenskapet ingås endast mellan två individer av olika kön, menar svenska kyrkans ledning. Att kyrkan nu äntligen har gett med sig och tillåter att homopar ingår partnerskap i kyrkan ser jag snarare som ett tecken på att panik börjar sprida ut sig över det svikande stödet för svenska kyrkan. Kyrkan måste reformera sig för att tilltala en ny generation svenskar som är mer homovänliga. Med tanke på detta ser jag inte den nya lagen som en utsträckt hand som varmt välkomnar homosexuella utan snarare som en krampaktig gest att hålla sig vid liv. För att verkligen välkomna homosexuella till kyrkan krävs ett förlåt för många års sveda och värk.

Själv har jag aldrig förstått vikten av att gifta sig i kyrkan och än mindre när en inte är välkommen dit. Självklart skall alla ha möjligheten att gifta sig i kyrkan om de så önskar och vill. Men ärligt talat vad är skillnaden i att ingå äktenskap i rådhuset och i kyrkan?

… tro på när det är såhär!

På DN Debatt i söndagens nätupplaga av DN hotar den katolske biskopen Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin att kristendemokraterns (Kd) och regeringen att uppmana sina kristna väljare att inte rösta på alliansen i nästa val 2010 om de inte stoppar de nya lagförslagen om att utländska kvinnor skall kunna komma till Sverige för att göra abort. De skriver ”vi vägrar acceptera att Göran Hägglund gör Sverige till ett abortparadis” och att Göran Hägglund borde vara försiktig eftersom den största delen av Kd:s röster kommer från kristna och att de vid senast valet, 2006, var väldigt nära fyraprocentsspärren. Biskop Arborelius och föreståndare Hedin beter sig som två trotsiga treåringar som kommer med tomma hot om att gör ni inte som vi säger så ska vi…, ja vadå? Om nu det nya lagförslaget går igenom var ska då samtliga kristendemokrater vända sig, till Sverigedemokraterna eller sofflocket? Med tanke på att kd fick 6,59 % i senaste valet kommer nog inte resten av de svenska väljarna och i synnerhet inte alliansen att fälla krokodiltårar om kd:s väljare sviker. Jag tror att Arborelius och Hedin biter sig själva i svansen om de genomför sina hot, vilket de med all sannolikhet har förstått själva när de ser och hör den madiala responsen.

Herrarna avslutade sin debattartikel med:

”Vi hoppas att Göran Hägglund vill gå till historien som den som ville hjälpa kvinnor i nöd att få föda sina barn och inte som den som gjorde Sverige till ett mål för abortturism.”

Abortturism, var ett ord jag aldrig sett tidigare och hör hemma bland andra absurda ledsideord så som, bikinichock. Själv anser jag att lagförslaget inte kan klubbas igenom nog fort och att vi borde hjälpa kvinnor ekonomiskt att komma hit för att kunna göra en abort. Är inte det att hjälpa kvinnor i nöd? Jag som annars är anti kd säger; GO Hägglund!!

I mitt tidigare inlägg om religion debatterade jag religionernas vara eller icke vara och anser att detta utspel från biskop Arborelius och föreståndar Hedin bara förtydligar än mer vad jag vill föra fram. Religion används som ett maktredskap.

Vad ska man tro på, tro på, tro på ...

Igår kväll hade jag besök av några vänner, vi satt uppkrupna på de få sittplatser jag har och såg filmen Da Vincikoden. För mig var det andra gången vilket ändå inte hindrade mina tankar att sväva iväg och rota sig i religionens makt över folket. När jag var 15 år döpte jag mig för att sedan konfirmera mig i tron att det faktiskt fanns en Gud. Nu är jag av en annan tro, där religioner är ett vapen för att få makt över människorna. Upprepade gånger sa karaktärerna i Da Vincikoden att aldrig har så många liv skövlats som i religionens namn, vilket jag med rätt håller med om. Kvinnor har jagats och dödats med anledning av att de ansågs vara häxor, tempelriddare gav sig ut i krig för att skydda pilgrimer, hus exploderar i guds namn och människor förbjuds preventivmedel eller abort. Ibland undrar jag om de som dödar i Guds namn verkligen har läst de religiösa skrifterna.

Islam, kristendomen och judendomen är i grund och botten väldigt lika men har av människan tolkats på olika sätt. Hinduismen däremot skiljer sig avsevärt på flera områden bl.a. finns 21 gudomar. Utöver dessa religioner finns ett otal andra och olika förgreningar. Jag anser även att människorna använder religionen som en ursäkt att få bete sig som de vill, för om jag dödare eller på annat sätt sårar en medmänniska kan bikten hjälpa mig. Inom katolicismen används fenomenet bikt för att be om guds förlåtelse och på så sätt ändå ha möjlighet att komma till himmelen.

I de flesta religioner har kvinnan en undanskymd roll. Hon saknar ofta rättigheter och har ett mindre värde än mannen. Inom islamen blir detta tydligt genom att kvinnan ofta är tvungen att bära slöja. De andra religionerna driver en döljd kvinnofientlighet bl.a. finns här i Sverige ett samfund av präster som anser att kvinnor inte skall få delta i deras yrkeskår.

Mot slutet av filmen diskuterade vi asatron vilken tidigare var stark i norra Europa. Idag avfärdar många asatron med att ”det är ju bara sagor”. Egentligen borde dessa människor istället fråga sig varför de avfärdar en gammal tro och samtidigt tror innerligt på deras gud.

Att vara student

Nu var det länge sedan jag gjorde ett inlägg och jag kan förklara det med ett ord: STUDENT. Att vara student innebär att en har höga krav på sig. För att senare kunna ha en chans på arbetsmarknaden behöver ens meritlista stå ut från mängden, och då menar jag inte i färg eller form utan i spetskvalitéer, social kompetens, erfarenheter och en bra utbildning med goda resultat. För att uppnå allt detta måste man som student ”jobba häcken av sig”. Jag tänker mycket på min karriär, på mina mål och hur jag ska uppnå dessa och försöker att göra mitt allt. För närvarande har jag 190 högskolepoäng och snart två examina, är engagerad i studentkåren och Röda Korset, organiserar arbetsmarknadsdagen på universitetet och sitter i olika nämnder och råd och emellanåt arbetar jag på biblioteket. Jag har små förväntningar på framtiden men vill oerhört mycket och långt. Att vara student tar upp alla min tid och jag försummar mycket runt omkring, allt jag hoppas på är att allt detta slit leder dit jag vill, till toppen.

100 dagar

Under de senaste dagarna har mycket kretsat kring Reinfeldts första 100 dagar som statsminister trots att USA talar om fler soldater till Irak, ökande oroligheter i Somalia och oljediskussioner mellan Ryssland och Vitryssland. På DN:s nätupplaga kan man på en sexgradig skala lägga sin röst på hur bra den nya regeringen hittills har gjort. Jag vill inte avvika från normen och kommer därför att kommentera dessa 100 dagar. Inledningsvis blev det ett medialt uppror då två av de nyutvalda ministrarna hade ”lik i garderoben” och på ett väldigt oprofessionellt hanterade händelserna i kontakten med journalisterna. Resterande ministrar satte igång med de förändringar alliansen hade gått till val med. Buaropen blev många och missnöjet visade sig i fallande stöd från folket. Efter följande scenarion blir min slutsats att Fredrik Reinfeldt har läst Machiavellis Fursten (Il principe) med samma intresse som jag. Niccolo Machiavelli författade 1953 nio praktiska råd hur en man skall ta sig till makten och sedan behålla den. Hans råd är emellanåt grymma som t.ex. det andra rådet vilket beskriver hur den blivande fursten bör göra sig av med sina fiender för gott genom att dräpa dem och sedan låta alla veta att han gjort det och menar men det att det är säkrare att vara fruktad än älskad. Ytterligare råd är; att vara fruktad men inte hatad, att det är skenet som räknas inte vad som egentligen sker, lämna betungande plikter åt andra och dela ut belöningarna själv samt inled med det som kan väcka vrede hos folk eftersom människor har en tendens att glömma snabbt.

Om drygt tre år är det val igen och alliansens första rumlande hundra dagar vid makten kommer att vara långt bak i folkets minne. Om Reinfeldt lyckas kommer oppositionen att frukta honom eller snarare folkets tillit till honom. Socialdemokraterna har under de senaste åren varit tvungna till hårda neddragningar och tuffa förhandlingar vilket har lett till att Sveriges ekonomi är på framgång och arbetslösheten förutspås minska drastiskt under 2007. Sossarna har skött de betungande plikterna medan alliansen nu kan skörda frukten av arbetet.

Med andra ord, Reinfeldt har tillsammans med sina allierade gjort ett utmärkt första hundra dagar… enligt Machiavelli.

Fyrverkerier

Under nyårsnatten låg jag nedbäddad i min säng, hade tidigare under dagen fått en släng av vinterkräksjukan. Vid tolvslaget ryktes jag ur min sömn av smällare som dånade mellan fasaderna utanför mitt fönster. Trots illamåendet kunde jag inte låta bli att le lite för mig själv och fundera över vad charmen med nyårsraketer är. Varje år läggs många hundralappar på dessa raketer för att några timmar senare i fyllan och villan tändas på. Utan att ha säker data vågar jag påstå att de flesta raketerna är inhandlade av män med en nästan barnslig nervositet i blicken när påsen innehållande fyrverkerierna lämnas över. Vad som egentligen döljer sig i påsen är dyrt paketerade ozonlagerförstörare. Visst, jag måste hålla med om att det blir vackert men för det första räcker ju raketerna endast i några sekunder, kanske till och med någon minut och för det andra blir det en väldigt kostsam minut. Jag kommer aldrig att förstå njutningen med fyrverkeri, tävlingen i att få den största smällen och de klarast lysande färgarna. Är det ett mått på manlighet eller börsstorlek?

Efter det knallfyllda uppvaknandet var det dags att åter hälsa på toalett trollet varefter jag uttröttat svimmade av på golvet. Mitt nya år började inte något vidare, men, som en god vän påpekade, det kan bara bli bättre.

Vill önska alla ett bra 2007