Kriminalvård i ett nötskal

Ett flertal artiklar i tidningar har diskuterat avsaknaden av vård inom kriminalvården. Efter några år som kriminalvårdare hävdar jag motsatsen. Många av våra klienter lever efter egna regler, normer och lagar och tar inte hänsyn till varken andra medmänniskor eller samhället. På anstalter med högre säkerhet har vi många regler som skall följas, en del förvisso ogrundade medan andra är väldigt bra. En stor del av vården, anser jag är, att lära sig följa allmänna regler, att visa hänsyn och respekt, följa andras direktiv samt att leva med begränsningar. I samhället utanför murarna är det få eller ingen människa som får gratis vård och läkemedel när de knäpper med fingrarna, ingen som får komma och gå som de vill till jobbet eller tre gratis mål mat om dagen. Visserligen har vi som inte är intagna möjligheter att ringa vem vi vill, umgås med våra vänner och gå ut efter klockan åtta på kvällen.

Det är återanpassningen till samhället som skall vara i fokus, och genom att låta intagna på landets fängelser att göra lite som de vill kommer endast att resultera i fortsatt kriminalitet. En central egenskap hos de interner jag har träffat är den enorma egoismen. Världen snurrar självklart runt dem och varför ska en då tänka på andra. Alla kriminella på fängelse är inte lika och har inte samma beteende. Det hårresande är dock att de som är modiga nog att gå mot strömmen, har en önskan om att komma ut men aldrig in igen och att göra något av livet, snart påtvingas, manipuleras och hotas till att bli som alla andra.

Disciplin är inte svaret på allt, det måste även finnas forum att tala om och utveckla empati och moral, där de kan lära sig vad medmänsklighet handlar om. Men, det behövs även motivation. När en intagen nyligen skulle mucka bad han kriminalvården om transbort till sin hemort i norra Sverige. Jag påpekade att det är väldigt enkelt att resa norrut, det går tåg varje dag. Den intagna svarade med att han inte kommer att komma på tåget för om han inte få skjuts så kommer han att hamna på plattan, dra en lina och sen vara fast igen. Med andra ord, motivation är viktigt annars är det raka spåret tillbaks i kriminaliteten.

En lösning på problemet är svår att finna, men en sak är säker, ”beslutsfattarna” bör komma ut på landets anstalter för att verkligen lära sig hur det fungerar.