Sista biten

I lördags var det dop i byn och vi var välkomna dit. Det var song, dans och många tal. Värdparet bjöd alla gästerna på mat. Stora kastruller bars fram på ett bord i mitten och alla fick ställa sig i kö vid bordet för att serveras. På min tallrik östes det upp ris, kokta bananer, vitkål, en hönsstrupe och lite grisskin med hår kvar, bananerna och vitkålen var utsökta.

Min Tanzaniaresa börja närma sig sitt slut. Av olika anledningar har jag blivit tvungen att lämna Ilembula och Tanzania tidigare än beräktnat. Det är med sorg jag säger hejdå till allt och alla här, men med en stark önskan om att få möjligheten att återkomma i framtiden. Alla upplevelser har etsats sig fast i mitt minne och kommer att stanna mycket länge. Starkaste ögonblicket var då det nyfödda barnet dog i mina armar. Kan man någonsin glömma? Jag vet inte om jag vill.

Första delsträckan på resan börjar söndag den 3:e advent, då Margaretha skjutsar mig, Nanna och Boel till Njombe. Där kommer vi att övernatta till arla tisdag morgon då vi tillsammans med Britt-Sofi, en svensk missionär, kör iväg till staden Iringa. Under några timmar skall Britt-Sofi ha ett möte med kyrkan och vi skall strosa runt i stan. Vi kommer att övernatta någonstansmellan Iringa och Dar es Salaam och anländer på onsdag. Senare samma dag går mitt flyg till Zurich där jag kommer att flanera runt taxfreebutikerna under torsdagen. Sent på torsdag landar jag Arlanda, några timmar senare går bussen upp till Umeå. Klockan 6.10 på fredag morgon står min lillasyster och hälsar mig välkommen till ett betydligt kallare och mörkare Umeå.

Det skall trots sorgen av att lämna Tanzania, bli roligt att träffa och fira jul med min mamma, pappa, mormor och systrar.