En dålig medborgare?

Jag betalar ingen TV-licens, och skäms inte ett dugg för det. Anledningen är enkel, jag är student. Som student får jag varje vecka 1873 kronor, varav 1230 kronor är ett lån. Varje vecka betalar jag 779 kronor i hyra, 46 kronor för internet, telefonkostnaderna varierar men snittkostnaden är cirka 50 kronor per vecka, 79 kronor för träning. Genom lite addition och subtraktion blir det 919 kronor kvar varje vecka för mat, toalettartiklar, kurslitteratur och andra förnödenheter. I veckan minskade summan på mina disponibla medel från 919 kronor till 880. En man från radiotjänst ringde på dörren och uppmärksammade mig på att jag inte anmält TV-innehav. Jag bet i det sura äpplet och tog emot TV-licensräkningen som prackades på mig.

Erik Fichtelius dömde ut SVT och Evs Hamilton i en debattartikel i DN. Hamilton skicka en av sina undersåtar att förkasta Fichtelius åsikter. Av de 1230 kronor som jag lånar av staten varje månad betar jag tillbaka 39 kronor i form av TV-licens. För de 39 kronorna har jag nöjet att se produktioner som Andra Avenyn (hela tre gånger i veckan), psalmtoppen, melodifestivalen, naturnollorna, glasklart och Doreen 21.30.

Som ekonomisk delägare i Radiotjänst, och därmed SVT och SR anser jag mig berättigad att delta i diskussion och beslut om vad som ska sändas. Vilken aktieägare skulle köpa in sig i ett företag som tillverkar varor ingen vill ha och vars produktion han/hon inte har en möjlighet att påverka. SVT bör lyssna till sina ägare och ge dem vad de vill ha.