Mänskliga krav

I en diskussion sa en amerikansk vän att valet inte handlar om höger eller vänster utan om rätt man till uppgiften. Posten som amerikansk president har ett centralt värde i internationella förhållanden men är av föga vikt inom nationell politik. USA är en stark federal stat där presidenten och dennes administration har liten makt över delstaternas lagar och budgetplaner. President är överbefälhavare för landets krigsmakt och den person som styr över hur, när och varför USA ska ut i krig. Så frågan är egentligen vem av Barac Obama och John McCain som är mest passande i rollen som världens krigsförare. Under en sömnlös natt bläddrade jag igenom utbudet på TVn och fastnade vid en debatt mellan McCain och Obama. Det behövdes inte många minuter innan jag fattade mitt beslut. McCain framstod som en elevrådsordförande som kandiderar till jobbet som statsminister. Världen är i behov av en amerikansk president som har intelligens, en känsla för mänskligt samspel och har empatins gåva, är de kraven för höga?

Utbildningskvalitet

Kvaliteten på undervisningen på många av landets högskolor och universitet är under all kritik. Som den ekonomiska anslagen fördelas idag har utbildningens kvalitet ringa betydelse. Istället är det antalet studenter som anmäler sig till och genomför utbildningen som är finansieringens grundpelare. En mindre summa pengar delas ut per student vid kursstart och en större per godkänd student. Anslagfördelningen skapar ett system där lärosätena vill locka så många studenter som möjligt till kursstarten och med alla medel hålla dem kvar. Olika strategier har arbetats fram för att lyckas med detta:

• Att skapa kurser av digniteten "Att vara tonårsflicka i Sverige på 2000-talet" eller "Estetik och omvårdnad"
  
• Att berätta vilka fantastiska kunskaper och framtida arbeten en kan få efter genomförd utbildning, så kallad falsk marknadsföring.
• Att sänka kraven så att merparten av studenterna klarar utbildningen utan större ansträngningar. Och i de fall att studenterna ändå inte klarar sig så sänks gränserna ytterligare.

Jag välkomnar därför regeringens förslag att 10 procent av anslagen fördelas utifrån utbildningens kvalitet. detta skapar en morot att förbättra kvaliteten istället för kvantiteten på lärosätena, dels med tanke på på den ekonomiska vinsten och dels av drivkraften att inte få stämpeln att vara lärosätet med låg utbildningskvalitet. Så långt är alliansens förslag av godo. Jag ställer mig dock tveksam till att kvaliteten ska mätas utifrån proffessortäthet, andelen disputerade lärare och studenternas akademiska prestation och utifrån det rangordna lärosäterna där den som kommer högst även får störst del av kakan. Kvalitet ska mätas enskillt och inte rangordnas mellan lärosäten. Måttet kvalitet bör innehålla parametrar som: antalet lärarledda undervisningstimmar, graden arbetsmarknadsanknytning, studenters möjlighet att påverka, antalet studenter per det totala antalet lärare samt lärosäternas internationalitet.

Magasinet Fokus berörde risken med ett fördelningssystem där kvalitet är avgörande. De menade att de små lärosätena kommer att missgynnas till fördel för de väl etablerade och att det kan bli en nedgående trend i finanstillförseln. Genom att öka kvalitets parametrarna och att inte rangordna lärosäterna i förhållande till varandra kommer att minska den risken. Det är dock värt att poängtera att 10 procent av det total anslaget är en mycket liten del i kronor och ören.