Kriminalvård i ett nötskal

Ett flertal artiklar i tidningar har diskuterat avsaknaden av vård inom kriminalvården. Efter några år som kriminalvårdare hävdar jag motsatsen. Många av våra klienter lever efter egna regler, normer och lagar och tar inte hänsyn till varken andra medmänniskor eller samhället. På anstalter med högre säkerhet har vi många regler som skall följas, en del förvisso ogrundade medan andra är väldigt bra. En stor del av vården, anser jag är, att lära sig följa allmänna regler, att visa hänsyn och respekt, följa andras direktiv samt att leva med begränsningar. I samhället utanför murarna är det få eller ingen människa som får gratis vård och läkemedel när de knäpper med fingrarna, ingen som får komma och gå som de vill till jobbet eller tre gratis mål mat om dagen. Visserligen har vi som inte är intagna möjligheter att ringa vem vi vill, umgås med våra vänner och gå ut efter klockan åtta på kvällen.

Det är återanpassningen till samhället som skall vara i fokus, och genom att låta intagna på landets fängelser att göra lite som de vill kommer endast att resultera i fortsatt kriminalitet. En central egenskap hos de interner jag har träffat är den enorma egoismen. Världen snurrar självklart runt dem och varför ska en då tänka på andra. Alla kriminella på fängelse är inte lika och har inte samma beteende. Det hårresande är dock att de som är modiga nog att gå mot strömmen, har en önskan om att komma ut men aldrig in igen och att göra något av livet, snart påtvingas, manipuleras och hotas till att bli som alla andra.

Disciplin är inte svaret på allt, det måste även finnas forum att tala om och utveckla empati och moral, där de kan lära sig vad medmänsklighet handlar om. Men, det behövs även motivation. När en intagen nyligen skulle mucka bad han kriminalvården om transbort till sin hemort i norra Sverige. Jag påpekade att det är väldigt enkelt att resa norrut, det går tåg varje dag. Den intagna svarade med att han inte kommer att komma på tåget för om han inte få skjuts så kommer han att hamna på plattan, dra en lina och sen vara fast igen. Med andra ord, motivation är viktigt annars är det raka spåret tillbaks i kriminaliteten.

En lösning på problemet är svår att finna, men en sak är säker, ”beslutsfattarna” bör komma ut på landets anstalter för att verkligen lära sig hur det fungerar.

Kriminalvårdare

Kriminalvårdare som varit i tjänst en längre tid får en speciell blick, ett eget beteende och en kyla som liknar Antarktisk isar. Att jobba på en anstalt eller ett häkte är psykiskt och emotionellt tärande om en inte har en hög integritet. Jag har ofta fått frågan hur det känns att arbete på fängelse och kan sällan svara. Det är ett jobb som alla andra jobb med skillnaden att vi vårdare måste gå genom metalldetektorer, bära en hög med nycklar och alltid låsa dörren efter oss. Att vara ung vårdare av kvinnligt kön kan ibland vara svårt, både med tanke på arbetskamraterna och på de intagna. Arbetskamraterna är misstänksamma och tror att bara för att en är tjej kommer en att bli kär och därmed ge den intagne favörer. De intagna försöker att charma en med blickar, ord och en snabb ”oskyldig” klapp på axeln. Varje år brukar någon tjej falla för charmen, så misstänksamheten är förstålig. Jag har redan fått flertalet kärleksförklaringar, det är värre än att stå ensam på dansgolvet klockan två en lördagskväll. Under mina 27 år har jag aldrig blivit så raggad på som under den månad jag tillbringat här, jag vet inte om det säger mer om mig eller de intagna. Ett vet jag säkert, jag kommer aldrig bli fast på anstalten, jag vägrar att bli en kriminalvårdare.

Apropå pride

Hade ett samtal med några av mariefredsanstaltens intagna här om dagen, ämnet var homosexualitet. Med tanke på att Pride festivalen går av stapeln denna vecka tänkte jag återberätta några väl valda sekvenser ur konversationen.

Diskussionen inleddes med
"Vad tycker du om homosexuella som har barn?"
"Det tycker jag är helt okey, så länge barnen mår bra."
"NEJ" hördes skalra mellan väggarna i rummet, "bögar skall inte få ha barn, då plågas ju barnen och homosexualitet är fel enligt bibeln."
"Det är mycket som är fel enligt bibeln, att döda någon, att stjäla och att vara otrogen" säger jag och sveper med handen över rummet.
"Det är ojust mot barnet om det har två pappor"
"Men är det inte viktigast att barnet mår bra, och inte har föräldrar som pundar eller misshandlar?" frågade jag.
"Jo, men barn är elaka mot barn som har två pappor."
"Det beror ju på att du och andra homofober lär era barn att det är fel och dumt att ha två pappor, det beror ju på samhället och inte på barnen"
"Men det är ju fel och barn som har två pappor riskerar ju att bli bög, man uppfostras ju till att bli homosexuell"
"Så om man har kriminella föräldrar så blir man kriminell?"
"Nä, man får ju disciplinera barnen"

Diskussionen avslutas med kommentaren:
"Men det skulle vara häftigt att ha två snygga mammor"