En ska tiga å va nöjd!

Mannen bakom filmen Super Sizes Me, Morgan Spurlock, har gjort en serie dokumentära program där han under 30 dagar testar olika mer eller mindre extrema livssituationer. Under ett av programmen lever han och hans fru på amerikansk minimilön, vilket enligt nationell lag är 6.55 dollar per timme. Morgan och hans fru tvingas ta dubbla arbeten men ändå stängs elen av och paret tvingas äta nudlar. Nu gör svenska Jessica Ritzén ett försök att efterapa Morgan. Under 30 dagar ska hon leva på socialbidrag medan hon bloggar om sina äventyr på Fattigbloggen. Jessica, som till vardags arbetar som repporter på Aftonbladet, får 8 281 kronor i bidrag och när hyror och räkningar är betalda finns 2 910 kronor kvar. På bloggen går att läsa att Jessica inte har råd att köpa pizza till middag, inte får bredband, och får panik för att hon tappat sina handskar på bussen och inte har råd att köpa nya. Om 30 dagar kan Jessica gå tillbaka till sitt normala liv och de 35 000 kronor hon brukar få varje månad börjar trilla in igen. De 368 000 svenskar som idag lever på socialbidrag får fortsätta den vardagliga kampen och jag frågar mig om Jessica verklig har upplevt sann fattigdom.

Om Jessica önskar pröva leva på än mindre pengar i månaden uppmuntra jag henne att leva som student under 30 dagar. Som student får jag 7 820 kronor varje månad, varav den största delen är ett lån och ska betalas tillbaka så snart jag slutat studera. Studenter får med andra ord mindre än socialbidragstagarna. Regeringen menar att vi studenter kan få ekonomisk hjälp från våra föräldrar. Media anser att vi är gnälliga då vi kräver högre ersättning. Om jag som student blir sjuk får jag ingen ersättning och rätten till A-kassa vid arbetslöshet är obefintlig, kan det vara något att bita i Jessica?