Nyligen har Karolinska Institutet påbörjat terapi via nätet. Det innebär att psykiatriker eller psykolog håller kontakten med sina patienter via e-post och kommer aldrig att träffa dem personligen. Detta är något som i framtiden kommer att ge ett minskat behov av utbildad personal och mindre lokalkostnader. En person som lider av depression eller tvångssyndrom är ofta isolerad och har svårigheter att komma ut i samhället. Att få behandling via nätet kan då vara både positivt och negativ. För en person som aldrig annars skulle gå ut för att ta kontakt med psykiatrin har nu möjligheten via nätet, förutsatt att de har Internet hemma. För en person med andra svårigheter kan finna ännu en orsak att inte lämna hemmets lugna vrå.
För endast några dagar sedan dödades en polisman i Nyköping av en psykisktsjuk man som tidigare har begått mord. Han har flertalet gånger sökt hjälp hos psykiatrin men inte fått hjälp. Jag tror knappast att mordet skulle ha varit ogjort om han fått hjälp via nätet istället. All typ av vård kräver en mänsklig kontakt, att se någon i ögonen, att prata och komma nära, känna av signaler och se ett kroppsspråk, vilket nätet knappast kan bidra till. Det har gjorts djurförsök på apungar som suttit instängda i en bur. Den ena apungen fick mat men ingen ömhet, den andra fick ömhet i form av en metallapa inlindad i apskin men ingen mat. Det visade sig att apungen utan mat levde längre. Vad vi lärt oss av detta, förutom att människan är grym, är att närhet och ömhet är viktigt. Med andra ord bör den huvudsakliga psykvården ske i ombonade rum med en vårdare som patienten känner tilltro till.