Citat

The test of our progress is not whether we add more to the abundance of those who have much; it is whether we provide enough for those who have too little.

Franklin D. Roosevelt 1937

En bild säger mer än tusen ord

En katt bland hermeliner eller Jan Björklund bland allianspolitiker?

Eko-lodis

Min pappa har sagt det länge och nu har även tidningen Fokus styrt in på samma spår. Ekologiska varor är inte så bra som det påstås. Fokus radar upp flertalet punkter varför eko-märkta varor inte är ekologiska:

• Vissa utländska eko-märkta varor innehåller mindre bekämpningsmedel än icke-ekologiska importvaror, men bland svenskproducerade varor är det ingen större skillnad, enligt SLU.

• Efterfrågan på ekologisk mjölk är så stor att den svenska produktionen inte räcker till. I stället köper Arla in sin »eko-mjölk« från Danmark. Det går stick i stäv med regeringens mål att hålla det svenska odlingslandskapet öppet genom att ha betesmark. Dessutom använder danskarna el-chocker i hanteringen av sina kor.

• Sverige har en hård djurlagstiftning. I princip alla mjölk- och nötdjur går ute stora delar av året, ekologiska eller inte. Mjölk- och nötkreatursföretag övergår ofta till ekologisk produktion just därför att de i allt väsentligt redan uppfyller kraven.

Pappa, du hade rätt som vanligt.

Censur

Tryckfriheten är en av de viktigaste rättigheterna vi har men ibland önskar en att det fanns undantag (klicka här ).

Lagens långa arm...

Vad gör en då det ligger en spruta på gatan? Ringer polisen, tänkte jag. Ack, vilket misstag. Sprutan låg i en röd och blå Stimorol påse, endast den bakre änden stack ut.

Efter en presentation och en kort förklaring till mitt samtal frågade den uttråkade polismannen om inte jag kunde plocka upp den och slänga den i soporna. Min innre Florence Nightingale vaknade; smutsiga nålar skall till den gula riskavfalls burken. Människor, sopgubbar, kan sticka sig och bli smittad av gud vet vad. Poliskonstapeln frågade om jag inte kunde titta efter om nålen låg i påsen. Va fan, jag vill inte röra någon gammal spruta. Efter en lätt spark trillade sprutan ut, ingen nål. Bra, då kastar du den då!

Jag vet inte vad som hände men plötsligt stod jag där med en spruta och en tom stimorolpåse i hande, och självklart en stor bit papper emellan. Polisen hade säkert något viktigare att göra, titta på topmodel, jaga försvunna katter eller leka med pistolen.

Våld

Jag träffade en gång en barnsoldat från Somalia. Nu är han stor, eller, större i alla fall, strax över tjugo fyllda. Han vaknar på morgonen men bilder av blodiga kroppar blinkandes framför ögonen och en oerhörd suktan efter tröst. Tröst köper han lätt på plattan i Stockholm, i skiftande styrka och mängd beroende på minnenas omfattning och kraft. På dagarna driver han omkring, rastlös i kroppen. Han behöver pengar till att köpa tröst. En vän utan namn föreslår att de ska råna en kiosk på något torg och idén låter lockande. Han skulle få pengar till att köpa tröst i flera dagar framåt. Vännen hade två pistoler, inte sådana av plast från Butriks, utan riktiga, tunga, kalla och svarta pistoler. Han fick en och siktade mot en soptunna lite längre bort. Den var mycket lättare än automatgevären han hade som liten, lättare att sikta med men svårare att avfyra, det kom bara ett skott åt gången. De tog bilen till torget på andra sidan stan, på vägen hämtade de upp en vän till vännen som blev chaufför. Musiken dunkade i högtalarna.

Kiosken är ganska stor, nästan som en liten butik. Den har en avdelning med video- och dvd-filmer, bara gamla dåliga, och en del för spel. Han hade varit där en gång förut så han viste. De hade beslutat sig för att ha mössor för ansiktet, så som dom brukar ha på film. Mössor hade han aldrig som barn, då var allas ansikten synliga. Han var stark, han var häftig, han ägde hela världen. Vännen och han drog ner mössorna, stoppade pistolen i byxlinning, det hade han också sett att de gör på film, och hoppade ur bilen. Chauffören satt kvar, med bilen igång och musiken på dunk. Det var sent och ganska mörkt, de syntes mindre då. I butiken fanns ägaren, en snygg brud med tuttar och stora ögon, en tant med käpp och en mamma med tom barnvagn. De gick fram till kassan, drog sina pistoler, samtidigt, precis som under drillen och berättade sitt ärende. Vännen vände sig om och sa till tanten, bruden och mamman att ta det lugnt, ingen kommer att skadas. Ägaren öppnade kassan och tog fram en påses som han började fylla. Hela dagskassan, det var mycket pengar, det var ju lördag. Skulle nog bli tröst för två minst veckor. Ett bang hördes, eller var det ett skott, han viste inte riktigt. För säkerhetsskull vände han sig om och avfyrade, tre skott, bang, bang, bang, ett halvt varv till och bang. Alla var döda, till och med bruden med tuttarna. Med ett lätt axelryck tog han påsen, vände sig till vännen, och gick sen stilla ut för att sätta sig i bilen. Nu var det bråttom, de måste bort från kiosken. Han hade tröst i fickan, de räckte till alla tre, de behövde inte stanna på vägen. Då åkte till vännens vän, chaufförens lägenhet. Där fanns inga gardiner men persiennen var neddragen. Han var sugen på glas och chokladsås, kanske lite maränger också. Musiken dunkade i takt med det ökade lugnet i bröstet.

Mörkret kommer och vägarna kryper närmare. Han har inget tröst, det är så dyrt här, svårare att få tag i. Det kliar i fingrarna, i knäna och i huvudet. Ingen ro, hjärtat dunkar. Han går runt, runt i en cirkel på det lilla golvet, fyra timmar till upplåsning. Runt, runt, tre timmar till upplåsning. Framför ögonen blixtrar bilder från förr, barn som skriker, döda människor i högar, gamar och hus i lågor. Han ruskar på sig, en halvtimme till upplåsning, han är tuff, han är stark, his on topp of the world. Upplåsning. Han sträcker på sig, tar fram den grymma blicken, det hårda ansiktet, spänner den muskulösa överkroppen och går lätt haltande och släpande ut i korridoren. En ny dag och ingen kan ta hans stolthet ifrån honom, inte ens de djävla plitarna.

Citat

Vi är alla tillfälliga gäster i varandras liv
Jonas Gardell

Porr på anstalt

Diskussionerna om porr på flängelsen har varit lika heta som en strippa med några hundralappar i troskanten. Många anser att det bör förbjudas, andra att det bör förbjudas men endast för sexförbrytare med ytterligare några tycker att det överhuvudtaget inte bör förbjudas. Själv är jag av den uppfattning att det i Sverige lagstadgas om allt för mycket. Sverige börjar likna Huxleys absurda framtids vision i boken ”Brave new world” från 1932, där invånarna förbjuds läsa Shakespeare då texterna kan lede till allt för frigörande och romantiska idéer hos folket.

En person dömd för brott döms även till behandling. På statens anstalter och rättspsykiatriska inrättningar skall det ständigt ske en vård att anpassa kriminella till samhället oavsett brott (se här). Porrens vara eller icke vara bör vara ett beslut sprunget ur en vårdsynpunkt och grundas på vetenskapliga bevis. Varje individs behov av en porrfri miljö bör värderas av läkare såväl som psykolog.

En aspekt en sällan läser om i porrdiskussionen är arbetsmiljön för personalen på anstalten eller den rättspsykiatriska inrättningen. Efter en sommar som plit är jag så less på porr att om jag ser en till oskyldigt leende flicka med en kuk i arslet och en munnen kommer att skrika högt. Porrbilderna cirkulerar såväl hos intagna som hos personalen. Den som tror att anstaltsanställda skickar viktig e-post till varandra har mer eller mindre fel, gång efter annan kommer en bild med ”vackra flickor”. Har än idag inte sett en e-post med läckra hunkar.

Personalens utflykt i porrens värld är dock lindrig i jämförelse med cellerna, vilkas väggar är tapetserade av olika nivåer av porr. Som personal måste vi dagligen grundligt visitera de intagnas celler. Vare sig vi vill eller inte är vi tvungna att mötas av bilder så magstarka att det i dagar efter vänder sig i magen. Vid utstädning av cellerna skrubbar vi väggar och golv av diverse kroppsvätskor. Jag kan inte se någon annan arbetsplats som dagligen utsätts av något sådant. Porrproblemet kan med anledning av detta minskas för att sedan försvinna från anstalterna med hjälp av arbetsmiljölagen.