Diskussionen kring höjd eller sänkt arbetslöshetsersättning är en het potatis i dagens Sverige. Den nya regeringen har nyligen gjort större förändringar, vilket resulterat i sämre villkor och ersättning för den som blivit av med jobbet. Många röster har höjts, framförallt från den vänstra sidan av den politiska linjen, som är negativa till alliansens nya politik. Fregert och Jonung skriver i sin bok om makroekonomi att låga arbetslöshetsersättningar är en av förutsättningarna för att människor skall komma in på arbetsmarknaden. För höga ersättningar genererar ett klimat där en del föredrar att vara hemma istället för att ta ett arbete som är lågavlönat. Jag har hört flertalet historier om att invånare i detta, som oftast anses, hederliga land väljer arbetslösheten framför arbete.
Vad är då en hög eller låg arbetslöshetsersättning? En sak är klar, för hög är den då människor väljer arbetslöshet framför arbete. Det är svårare att definiera vad som är för låg ersättning. Självklart måste människor klara av att leva och klara sig för dagen. Dock har människor en stark tendens att leva efter sina inkomster och har svårt att anpassa sig till en lägre livsstil än vad de är van vid. Själv är min inkomst ungefär 4 500 kronor i månaden av vilket jag lever gott, trotts hyra och andra räkningar. Jag anser att vi måste ställa högre krav på arbetslösa, bland annat genom att sänka ersättningarna. Det måste dock finnas en lägre gräns, varje individer är egna och har olika behov, därför måste även ersättningen individualiseras.
Alliansen har även förändrat förutsättningarna för de arbetslösa och ställer högre krav på att arbete skall sökas från första arbetslösa dagen och att detta skall göras över hela landet för att denne skall få någon ersättning. Att flytta dit det finns arbete är lätt för mig som inte har några starka band någonstans men kanske inte lika enkelt då en har hus, och är väl etablerad i ett samhälle. Jag anser att även trygghet i livet är centralt för hur snabbt en arbetslös kommer tillbaka in i arbete. Här kan nämnas Värnamo och Gnosjö regionen, vilket jag skrivit om nedan, där arbetslösheten är lägst i landet och där människorna känner en hög trygghet.