söndag, juli 29, 2007

Arbete eller arbetslöshet, det är frågan

Diskussionen kring höjd eller sänkt arbetslöshetsersättning är en het potatis i dagens Sverige. Den nya regeringen har nyligen gjort större förändringar, vilket resulterat i sämre villkor och ersättning för den som blivit av med jobbet. Många röster har höjts, framförallt från den vänstra sidan av den politiska linjen, som är negativa till alliansens nya politik. Fregert och Jonung skriver i sin bok om makroekonomi att låga arbetslöshetsersättningar är en av förutsättningarna för att människor skall komma in på arbetsmarknaden. För höga ersättningar genererar ett klimat där en del föredrar att vara hemma istället för att ta ett arbete som är lågavlönat. Jag har hört flertalet historier om att invånare i detta, som oftast anses, hederliga land väljer arbetslösheten framför arbete.

Vad är då en hög eller låg arbetslöshetsersättning? En sak är klar, för hög är den då människor väljer arbetslöshet framför arbete. Det är svårare att definiera vad som är för låg ersättning. Självklart måste människor klara av att leva och klara sig för dagen. Dock har människor en stark tendens att leva efter sina inkomster och har svårt att anpassa sig till en lägre livsstil än vad de är van vid. Själv är min inkomst ungefär 4 500 kronor i månaden av vilket jag lever gott, trotts hyra och andra räkningar. Jag anser att vi måste ställa högre krav på arbetslösa, bland annat genom att sänka ersättningarna. Det måste dock finnas en lägre gräns, varje individer är egna och har olika behov, därför måste även ersättningen individualiseras.

Alliansen har även förändrat förutsättningarna för de arbetslösa och ställer högre krav på att arbete skall sökas från första arbetslösa dagen och att detta skall göras över hela landet för att denne skall få någon ersättning. Att flytta dit det finns arbete är lätt för mig som inte har några starka band någonstans men kanske inte lika enkelt då en har hus, och är väl etablerad i ett samhälle. Jag anser att även trygghet i livet är centralt för hur snabbt en arbetslös kommer tillbaka in i arbete. Här kan nämnas Värnamo och Gnosjö regionen, vilket jag skrivit om nedan, där arbetslösheten är lägst i landet och där människorna känner en hög trygghet.

lördag, juli 28, 2007

Förtoende och låg arbetslöshet går hand i hand.

Värnamo verkar vara ett bra ställe att bo på. För några dagar sedan rapporterades att området hade den lägsta andelen sjukskrivna i förhållande till andra delar av Sverige. Tidningen Fokus berättade att Värnamo- och Gnosjöregionen är den regionen i landet som har högst andel utlandsfödda svenskar i arbete. Varför lyckas just denna region med något som borde vara självklart för hela Sverige?

En anledning sägs vara den goda stämningen mellan invånarna, ett förtroende till varandra som bygger på ett gott föreningsliv. Det jag främst har i tanke när det gäller Värnamo- och Gnosjöregionen är öppenheten till olika religioner och de återkommande besöken i olika trosinrättning. En inom statsvetenskapen känd man, Robert Putnam, har beskrivit föreningslivet i norra Italien som en del i den groende demokratin och företagsamheten där. Putnam menar att redan på 1800-talet då Italienarna i de norra delarna av landet samlades för att tillsammans gå i kyrkan, samla på frimärken eller utöva någon slags idrottsaktivitet skapades ett system där människor kan lita på och förlita sig till andra. Norra Italien jämfördes med södra Italien där inga samvaroaktiviteter har existerat vilket visade att de södra delarna har dålig eller ingen företagsamhet, inte litar på samhället och saknar demokratiska system.

Göran Brulin har senare gjort en jämförelse mellan norra Italien och Gnosjöregionen. De båda områdena har mer likheter än vad Gnosjöregionen har med till exempel Malmö. Anledningen är just det som Putnam kommit fram till och vilket jag nämnt ovan nämligen föreningslivet. Fokus berättade att de anordnas välkomst träffar för nyinflyttade invandrare och att dessa får en fadder familj som de kan vända sig till och få hjälp av. Redan från start undersöks möjligheterna till jobb och/eller utbildning och alla får guidning till vad som passar just dem. Ett stort förtroende och en tillit till varandra skapar även en miljö där färre blir utbrända och därmed långtidsarbetslösa, där arbetsmoralen är högre än lustan att stanna i sjuksängen.

Kan hela Sverige anpassa sig och skapa en Gnosjöregion? Knappast, det tåget har redan gått men nya kan byggas upp. Det tar självklart en hel del tid men Rom byggdes inte på en dag. Jag tror att Sverige och alla svenskar kan skapa något som liknar ett nationellt Gnosjö, men då gäller det att vi samarbetar.

torsdag, juli 12, 2007

Överförmyndarhet

Inom sjukvården har det redan hänt och nu är kriminalvården på gång. Det är rökförbudet jag talar om. Den 28 juni infördes rökförbud på anstalten Mariefred, en del anstalter har redan infört förbudet medan andra är på god väg. Det är inte de intagna som förbjuds röka utan personalen. Det hela grundar sig i att rökning är farligt. Om personalen vill röka under arbetstid räcker det inte att vara utomhus, utan personen måste utanför murarna och bortom anstaltsområdet (vilket sträcker sig ca en kilometer från muren).

Inom sjukvården infördes rökförbud för några år sedan, det innebär att patienter och personal måste gå några meter från entréerna för att röka. Detta beslut grundas på att personalen och patienter skall få en dräglig miljö, vilket är högst legitimt. Att upprätta specifika rökrutor är inte detsamma som att förbjuda rökning.

På landets anstalter och häkten är det ledningen, utan samtycke från personalen, som har fattat ett beslut. Att tvinga någon att sluta röka är att ta ifrån människorna sin självbestämmande rätt och samtidigt kasta paj i deras ansikten. Kriminalvårdsanstaltens ledning sitter och smäller de rökande vårdarna på fingrarna medan de själva lägger in en prilla under läppen. Kommer nästa steg bli att förbjuda vårdarna att köra till jobbet, dricka alkohol eller att äta onyttig mat eftersom samtliga av alternativen kan var ohälsosamt och samhällsekonomisk ogynnsamt?

Rökarna har erbjudits 1800 kr till nikotinplåster och tuggumi till hjälp för att slippa begäret. Vi icke rökare får nöja oss med att titta på när rökarna hämtar ut sina plåster för att senare på jobbet smyga undan i ett hörn och röka.

söndag, juli 08, 2007

Lervälling...


Är detta norra Sverige eller en motorväg i Ryssland, vad tror du?

Fortsättning följer...

Nu är den sista korven rökt, försäkringskassan vill inte betala ut min sjukskrivning. Tidigare har jag berättat historien om försäkringskassan och här kommer fortsättningen. Idag talade jag med min nya handläggare som berättade att de troligtvist inte kommer att betala ut några pengar eftersom jag i samband med min sjukskrivning inte hade arbetat i Sverige, jag var ju endast student innan jag reste. Den tid som samtliga handläggare har lagt ned på mitt ärende om sjukersättning måste i arbetstid ha överstigit de 4000 kronorna de är skyldig mig, med råge. Hade de betalat ut pengarna på en gång hade de sparat en hel del till staten.

Att Sverige skulle vara ett välfärdsland är ett stort skämt, det är många som faller mellan stolarna. En vän till mig opererade ett knä för ett år sedan, vilket är ett mindre ingrepp men ett ingrepp som kräver vila och stilla träning efteråt. Försäkringskassan ansåg henne för frisk för att få sjukpenning och a-kassan tyckte hon var för sjuk för att stå som arbetssökande. Det krävs i princip att en är frisk för att orka vara sjuk.

Den nya regeringen har uttalat att de vill totalrenovera försäkringskassan. Flertalet kontor skall läggas ned och telefonbekänningen skall öka. De säger att det ska bli mer effektivt men jag vet inte. Jag tror att antalet och utformningen på de olika blanketterna måste ändras, individualitet beaktas och effektiviteten öka. Men att nämna effektivitet i samband med byråkrati är som att svära i kyrkan

Det sista beslutet har inte kommit än nu, men försäkringskassan kan räkna med ett riktigt helvete om de skickar mig ett negativt svar.

onsdag, juli 04, 2007

15 minutes of fame

Alice Timander har lyckats med det som många drömmer om, nämligen att bli känd för absolut ingenting. Redan i unga år började hon gå på galapremiärer i hopp om att någon gång bli skådespelerska. Hon har haft mindre roller i ett fåtal filmer men är inte känd för sin talang. I dokusåpa efter dokusåpa kämpar vanliga Svensson om ett stund i rampljuset och blir sedan Robinson-Robban, Big Brother-Linda eller Idol-Måns med hela svenska folket, men endast för ett tag. Alice Timander blev känd för att just vara Alice Timander, Sveriges svar på Dolly Parton (om man bortser från rösten), blond, intelligent och rapp i käften.

Alice Timander somnade stilla in i sitt hem igår, 91 år gammal.

söndag, juli 01, 2007

Godismonster

Life is like a box of chocolate, you never know what to get säger Forest Gump i filmen med samma namn. Översatt till svenska blir det ungefär; livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får. Jag tycker mycket om detta uttryck eftersom det stämmer så bra. Det är inte endast ovetskapen om hur pralinen kommer att smaka som är en bra liknelse till livet utan människor sätt att angripa en chokladask speglar väldigt bra deras personlighet. Alla människor äter pralinerna i chokladasken på sitt unika sätt.

Min mor till exempel, tar en tugga från chokladbiten, är den inte god så lägger hon tillbaka den halvtuggade biten i asken och fortsätter till nästa. Hittar hom istället en bit som hon tycker om skyndar hon sig att ta alla som är likadana innan någon annan hinner. Min far säger sig vilja spara sin bit av chokladasken till senare. När han väl öppnar locket så ligger där endast några få bitar och de flesta är halvätna, vilka han börjar med att sätta i sig. Den ena av mina systrar sitter länge och begrundar vilken av bitarna som kan vara godast. Efter en bra stund med asken i knäet tar hon den utvalda biten och äter den med ett långt mmmm lysande i ögonen. Själv tycker jag inte om chokladpraliner, de är för söta och sliskiga och ser ofta väldigt plastiga ut, vad det säger om mig vill jag inte ens tänka på.

Nästa gång det står en chokladask på bordet med ett sällskap runt om, titta extra nog på hur de väljer ut sina bitar, du kan lära dig väldigt mycket om personerna i fråga.