December månad inleddes med ett stilla regn. Äntligen, gick igenom mina tankar när jag med lätta steg gick upp mot sjukhuset för att arbeta på ICU (intensive care unit). Det var fullt på avdelningen, sex bäddar med väldigt sjuka patienter. Mina tidigare så lätta steg byttes snabbt ut mot raska, arbetsamma sådana. Rätt som det är ropar syster Justina på mig att komma. En man har fått hjärtstillestånd och vi inleder hjärt-lungräddning. En sjuksköterskestudent kommer in och vi ber henne springa efter läkaren, som konstaterar att vi inget mer kan göra, mannen är död.
Första advent anlände utan en tillstymmelse till snö. Ulla, en svensk barnmorska som är bofast här i Ilembula, bjöd på lussekatter och pepparkakor. Vid tvåtiden kom 24 barn med anhöriga hem till Margareta. Det var dags för Kids Club och vi hade spenderat flera timmar med att förbereda festligheterna. Barnen samlades på altanen och de anhöriga fick slå sig ner under det blommande tempelträdet. Vi ritade, lekte och spelade fotboll innan det var dags för saft och bullar. Vi blåste upp ballonger och gav alla barnen innan de gick hem med stora leende på läpparna. Det var en underbar dag.
måndag, december 03, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Emma!
Nu har jag last alla dina Blogg om Tanzania. Tank om kontrasten mellan deras vanliga liv och saft samt bullar. Att har det roligt skulla vara lika internationellt som tecka sprak. A
Skicka en kommentar