OS bör bojkottas

Det är media och ledande nationella profiler och inte idrottare som borde bojkotta OS. Idrotten bör inte handla om politik utan om plats där alla människor möts med samma mål, att få tävla och ägna sig åt sin passion. Det är med andra ord själva idrottsutövandet som jag anser inte hör samman med politik. Under ett OS, liksom andra stora internationella idrottstävlingar, är organisationen och evenemangen runtomkring minst lika stora som själva tävlingarna eller matcherna. Det är här politiken kommer in i bilden.

Media är navet i en demokrati. Genom tidningar, radio, TV och internet ska folket ha möjligheta att få kritiskt granskande kunskap om lokala, nationella och internationella händelser. De kinesiska myndigheterna har guldmedaljer i censurering av kritiskt granskande samhällsinformation. Journalister och kameror förbjuds tillträde till en del områden och territorium, senast under händelserna i Tibet. Idag skriver DN om hur Kina vill påverkan den mediala bevakningen av OS. Genom en medial bojkott av OS skulle mediavärlden visa sitt missnöje med sättet Kina begränsar journalistikens möjligheter och på det sätt detta leder till att de mänskliga rättigheterna kränks.

Politikers bojkott av OS har redan omtalats. Franska ministrar har tidigare deklarerat att de inte tänker delta i Kina men här i Sverige är Reinfeldt och gänget mer fega. I ett uttalande menade en minister att en bojkott skulle skada de svenska handelsförbindelserna med Kina. Med andra ord deklarerar Sverige att handel är viktigare än mänskliga rättigheter och att kronor och ören är viktigare än människorna. Detta är i och för sig inte en nyhet och Sverige är inte ensam om att prioritera på detta sätt, men att offentligt ange det som en orsak till att inte bojkotta OS är en riktig blunder.

Att hovet kommer att bojkotta OS kan vi nog glömma. Kungen har tidigare lovprisat diktatoriska och människorättskränkande nationer, så varför skulle det vara annorlunda denna gång. För en dyslektiker kan det vara svårt att skilja på demokratier och diktatorer.

Strejk är det ända rätta!!!

Äntligen börjar det hända saker, sjuksköterskans löner debatteras nu nationellt. Svenska dagbladet har idag en insändare om sjuksköterkelönerns löner och en diskussion på hemsidan har inletts. Sedan tidigare har en artikel legat på SVT opinion.

Det är spännande att läsa vad allmänheten tycker om våra krav om högre löner. Jag läser kommentarer om att vi får skylla oss själva för att vi valt ett yrke som ger dålig lön eller att läkarna minsann läser 5,5 år och därför ska ha mycket högre löner än sjuksköterskan. Undertecknaren Gittan skriver "Först skall ni lära er att arbeta och inse att det är ni som finns till för patienterna och inte tvärtom. Ni är för lata och för uppblåsta." Mycket av det jag ser och läser är kommentarer grundade på okunskap om sjuksköterskan yrke och kompetens och vår låga status i samhället lyser igenom.

Efter att ha läst kommentarerna på SVT och SVD så hoppas jag att det blir storstrejk i landet. På det sättet kommer allmänheten märka att vården stannar av då inga sjuksköterskor finns på plats. Jag hoppas att debetten fortsätter både lokalt och nationellt, allt tyder på att det behövs.

Landstingen biter sig själv i svansen

Landstinget i Västerbotten är pressad inför sommarsemestrarna och försöker hitta andra vägar. I Skellefteå har landstingsledningen mot sjuksköterskornas vilja beslutat om tre semesterperioder. I Umeå talar man om att personalen skall få extra ersättning för att arbeta hela sommaren. Det har till och med dryftats att sjuksköterskestudenterna inte kommer att behövas, utan att neddragning av antalet sjukvårdplatser och sjuksköterskornas vilja att offra sin semester kommer att räcka.

Landstingets sätt att rädda situationen med brist på sjuksköterskevikarier i sommar visar tydligt vilken status som vi har i samhället. Ännu på 2000-talet räknar politikerna med att sjuksköterskan ska offra sig för sitt kall och välja yrket framför familjen och en välbehövd semester. Detta naiva sätt att lösa problemet är endast en raket i baken. Frågan kommer att handla om när sjukskrivningarna infinner sig och inte om. Sjukhusen blir tvungna att hyra in sjuksköterskor från dyra privata företag.

Lex Maria är lagen som innebär att sjukvårdspersonal har skyldighet att anmäla till Socialstyrelsen om en människa i samband med hälso- och sjukvård utsätts för risken att eller drabbas av sjukdom i samband med felbehandling. Utan semester och med större patientgrupper kommer sjuksköterskan att ställas inför högre ansvar och mer arbete. Följderna blir att patienten utsätts för fara, för vem kan arbeta 52 veckor om året i en stressig miljö och samtidigt tänka klart. Med detta som grund anser jag att sjuksköterskorna skall hävda sin rätt genom att göra en Lex Maria anmälan. Sjuksköterskor, ni skall inte acceptera de risker som ni tvingas utsätta våra patienter för. Ingen är mer än människa, inte ens sjuksköterskan

Mer lön tack!!

Jag vill uppmana alla så råkar titta in på denna sida att srkiva under Löneupproret och stödja landets sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter i kampen om högre lön. Vårdfacket förhandlar med Sveriges kommuner och landsting men har, som jag skrivit tidigare, gjort ett väldigt dåligt arbete. Under de senaste åren har sjukskötersker haft en negativ reallöneökning och ligger långt efter andra yrkesgrupper. Till skillnad från sjuksköterskerna har studenterna inget fack eller organisation i ryggen men vi enar oss ändå nationellt och kämpar.

I Umeå använder vi oss av våra demokratiska rättigheter och skrvit debattartiklar, deltar i Västerbottensnytt, VF och Expressen. Jag måste tyvärr erkänna att nationell media inte visar något intresse för oss, vilket är ännu ett bevis för att vår kamp är viktig. Sjuksköterskeyrket har en historia av lågt samhällstatus, och är fortfarande ett lågprioriterat debattämne. Den politiska agendan måste ändras, en höjd vårdkvalitet kräven även högre sjuksköterskelöner. Den dåliga löneutvecklingen leder till att ingen vill utbilda sig till sjuksköterska och resultatet kan bli Tanzaniska crashprograms. I Tanzania finns enorm brist på sjuksköterskor vilket resulterat i att staten har gjort ett tvårigt utbildningsprogram istället för de fyra år som gäller nu. Följderna av det tror jag vi alla kan räkna ut.

I mitt arbete med sjuksköterskelönerna har jag mött många människor med uppfattningen att sjuksköterskan bara pladrar hela dagarna, byter lakan och ibland bäcken. En dam påstod att hon som kockerska hade ett "minst lika anvrsfullt yrke somm sjuksköterskorna" med motiveringen att hon "kunde ha ihjäl någon". Den Svenska sjukvården fungerar inte som Amerikanska sjukhusserier, det finns inga läkare som bråkar om att få de häftigaste fallen, utan sjuksköterskan måste ta de avgörande snabb besluten för att patienten inte skall dö. Sen kommer läkaren insläntrande.

Till sommaren tar jag och många med mig examen från sjuksköterskeexamen. Det innebär att vi har en kandidatexamen och en legitimation. Sug på den karamellen.

Var är internationella mansdagen?

Så var det dags för internationella kvinnodagen! Det sägs att Sverige står i framkant vad gäller jämställdhet mellan könen, men jag har anledning att tveka. Många företagsstyrelser har en majoritet av män, omvårdnads-, städ-, och barnpassningsyrken är fortfarande kallade kvinnor yrken med löner som bevis och sist men inte minst; landets ledande positioner är och har alltid varit fyllda av just män. Det är lätt att fördöma andra länders ojämnlikhet men att rensa i sin egen bakgård är inte lika lätt. Lagar stadgas i tron om, eller av önskan att spegla, ett jämlikt samhälle men effekten blir istället en överförmyndarstat där den fria vilja inskränks.

Senast i raden av påhitt är ytterligare pappalmånader, lagen säger att mannen skall ta ut pappaledighet men inget om att kvinnan skall göra det. Det signalerar att det tas för givet att kvinnan ska vara hemma med sina barn men att mannen inte måste tvingas till det. Många nyblivna pappor vittnar även om att de inte ges möjlighet att vara hemma med sitt barn eftersom kvinnan anser att det är hennes rätt att vara hemma. Om en lag måste stiftas så bör den åtminstone vara jämlik.

Sverige har en lång väg att gå innan vi blir jämlika, på riktigt och inte bara på papperet. Män jag talar med uttrycker förvåning och förnekning när jag berättar om hur jag särbehandlas som kvinna. Det är väll självklart att de inte kan sätta sig in i ideen om könsligojämnlikhet eftersom de inte har toppiga bröst och sensuella läppar. Det går dock inte att förringa att man kan utnyttja sina kvinnliga drag och intelligens för att nå dit man vill, men det är inget som vi ska tala högt om.