Landstingen biter sig själv i svansen

Landstinget i Västerbotten är pressad inför sommarsemestrarna och försöker hitta andra vägar. I Skellefteå har landstingsledningen mot sjuksköterskornas vilja beslutat om tre semesterperioder. I Umeå talar man om att personalen skall få extra ersättning för att arbeta hela sommaren. Det har till och med dryftats att sjuksköterskestudenterna inte kommer att behövas, utan att neddragning av antalet sjukvårdplatser och sjuksköterskornas vilja att offra sin semester kommer att räcka.

Landstingets sätt att rädda situationen med brist på sjuksköterskevikarier i sommar visar tydligt vilken status som vi har i samhället. Ännu på 2000-talet räknar politikerna med att sjuksköterskan ska offra sig för sitt kall och välja yrket framför familjen och en välbehövd semester. Detta naiva sätt att lösa problemet är endast en raket i baken. Frågan kommer att handla om när sjukskrivningarna infinner sig och inte om. Sjukhusen blir tvungna att hyra in sjuksköterskor från dyra privata företag.

Lex Maria är lagen som innebär att sjukvårdspersonal har skyldighet att anmäla till Socialstyrelsen om en människa i samband med hälso- och sjukvård utsätts för risken att eller drabbas av sjukdom i samband med felbehandling. Utan semester och med större patientgrupper kommer sjuksköterskan att ställas inför högre ansvar och mer arbete. Följderna blir att patienten utsätts för fara, för vem kan arbeta 52 veckor om året i en stressig miljö och samtidigt tänka klart. Med detta som grund anser jag att sjuksköterskorna skall hävda sin rätt genom att göra en Lex Maria anmälan. Sjuksköterskor, ni skall inte acceptera de risker som ni tvingas utsätta våra patienter för. Ingen är mer än människa, inte ens sjuksköterskan