Ung eller Gammal

Var nyligen på ett möte där vi skulle presentera oss för varandra, De övriga i samlingen var samtliga 17 år, när det kom till min tur slank 27 år ut. Jag har någon månad kvar till 27 men i stundens hetta formades min mun till 27. Det slog mig att jag hade absolut ingenting gemensamt med de andra i gruppen och att de måste se mig som en gammal tant. Det var inte så länge sedan jag var 17 år (snart 10 år sedan för er som inte kan räkna). Då gick jag på gymnasiet och mina världsliga proportioner var minimala men tillsammans med mina klasskamrater ansågs 27 åringar som gamla människor med arbete, familj och barn. Jag har inget av det ännu. Ska jag få panik då? Svaret är nej, varför ska jag oroa mig över det.

Många säger att åldern inte spelar någon roll men de ljuger för sig själv. Ålder spelar roll, kanske inte alltid i årtal men i erfarenhet. En 23 åring kan vara mer vuxen än en 30 åring men oavsett så har personen något att ge och det är ju det viktigaste. Trots det så kan man i en del grupper känna sig som en gammal kärring.

Kärring eller inte så får jag ofta höra att jag ser yngre ut än jag gör och det har ju både fördelar och nackdelar. Fördelarna är att man kan betala för en ungdomsbiljett då och då. Nackdelarna är desto fler men det jobbigaste är att andra människor tenderar att inte ta en på alvar. Jag är, oavsett hur jag ser ut, en människa, TA MIG PÅ ALVAR, snälla.